Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
fattas som kvarlevor av en urbefolkning. Sverige och Norge sägas vara
vitt skilda i språkligt hänseende, medan svenskan och danskan skulle stå
varandra oändligt närmare. Byar skulle helt saknas i övre Sverige.
Namnet Schweden härledes av svedjande o. s. v. Liknande fel och
förbi-^eenden skulle kunna anföras även beträffande många av de övriga
länderna, men det in å här vara nog att omnämna denna svaghet.
Vetenskapligt mest nyskapande och intresseväckande är Arthur
lia-berlandts översikt av Europas folkkultur. Det är den europeiska
etnologiens första konsekvent genomförda kulturanalys i större skala, och.
<len är på ett i hög grad givande och produktivt sätt upplagd efter den
allmänna etnologiens modernare riktlinjer. Efter vartannat granskas här
näringarna, bebyggelsen, hnsgerådet. hantverket, folkkonsten,
samfundslivet och världsåskådningen. De kulturgeograt’iska motsättningarna spela,
stor roll i denna framställning, som även ur metodisk synpunkt har mycket
att ge. Givetvis måste slutsatsen ofta byggas på ett relativt litet eller
sporadiskt material, och en närmare granskning av dess värde har ej kunnat ske
konsekvent. I alla europeiska länder skulle författare kunna påvisa, att
förbiseenden och misstag gjorts. Författaren får faktiskt balansera mellan
risken a H generalisera för mycket pä grund av ett starkt framträdande
men obetydligt utbrett material och att begränsa en företeelses förekomst
alltför mycket på grund av tillfälligtvis otillräcklig materialkännedom.
Det hela blir en skiss, en snabbmälning, men den är genomförd med ön
vakenhet och en npptäckarglädje, som verka bestickande. Det vore då
pedanteri att komma dragande med detaljanmärkningar öv K att bära fram nytt
material. Skildringen liar ka.rtikf.iiron av ön probieniuppläggning mod
antydning av större, geografiska linjer och sammanhang utan att eftersträva
slutgiltighet eller 1’ullstä liflighet. Döt är i mänga fall ännn för tidigt
att söka ge mer än exemnlifikalinner och provglimtar. De etnologiska
företeelsernas utbredning och geografiska tyngdpunkter äro ännu endast
niera undantagsvis klarlagda, och med kulturområden och kulturmiljöer
Förhåller det .sig på samma. sätt.
Detta är ett svårt hinder och da. författaren ej nog mycket inriktat
sig på att få fram de mera enhetliga områdenas särkaraktär och deras
mest representativa företeelser, komma beläggen ibland atl något sväva
i luften och bli valda, pä mera tillfälligt ^ätt. Enligt min mening skulle
även yngre kulturformer ha anlitats som hjälpmedel härvidlag.
I ön slutlig sammanfattning, betitlad »Der Kulturaufbau»; skisserar
Arthur Haberlandt emellertid sammanhanget: och differenserna i stort.
Han belyser här också, kulturens huvudvägar genom Europa och
skillnaden mellan östor och väster, norr och söder. Märkligt nog bortser han
nästan helt från klimatets roll. Kan ön förhistorisk
kulturkretsforsk-ning ge etnologen den fasta grundval lian behöver, frågar författaren,
men måste säga nej. Det arkeologiska materialet ger, trots allt därpå
inriktat skarpsinne, ingen organiskt samlad bild av kultur och liv. Om
kreatursskötseln, herdeförhållandena, plogbruket säga exempelvis de
arkeologiska fynden föga, och de tiga nästan helt om samfundslivet. Det
är sålunda mycket ovisst om kulturkretsläran här bör och kan tillämpas.
Författaren anser djupsnitt av bestämda, livsmiljöer mera givande, där
näringslivets element stå i organiskt sammanhang med varandra och kul-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
