Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 LITTERATUR
Som synes varsna dessa rader icke om någon mer ingående
kännedom om förhållandena, men vad som är märkligare än att en utländsk
man kan skriva dem, är onekligen, att en svensk forskare i en recension
av arbetet upptagit och understrukit de naiva och i sitt framhävande av
det nationella som enda drivkraft i folkminnesforskningen väl specifikt
danska orden (se Folkminnen och folktankar 1929, sid. 129).
I övrigt ha emellertid bidragsgivarna i boken på ett glädjande sätt
samverkat att ge en bild av de mångskiftande och rika resultat, som
nordisk etnologi för närvarande kan komma till. Det svåra för en recensent
är i själva verket att lyfta ut och framhäva några enstaka bidrag ur denna
samling vetenskapligt nästan över lag högtstående små undersökningar.
De sociala folkminnena representeras genom Ola Bannbers’ skarpsinniga
analys av en folkdräktsnotis i Linnés Iter Dalecarlicum, genom Eric
Elg-qvists meddelande om småländska »lyftestenar», genom Bengt Engströms
publicering av Sveriges äldsta kända byordning från år 1632 och Sigurd
Erixons av bomärken i Skultuna socken, vidare genom Louise Hagbergs
omsorgsfulla och som vanligt innehållsrika undersökning av likkors och
Sigfrid Svenssons fyndiga tolkning av den skånska likkluten, en
huvudbonad för gift kvinna, som maken ifördes vid svepningen. Andra
inblickar i folkets livs- och världsåskådning får man i David Arills
notiser om lövgubbar i Uddevalla (däri författaren dock har förbisett att
sådana företeelser äro kända också från annat håll, varom senast jämför
Sven T. Kjellberg i En bergsbok, tillägnad Carl Sahlin), i Hilding
Celan-ders tolkning av leken Slakta julbocken, lians Ellekildes utförliga
granskning av Odinsjsegeren paa M0ri, Valter Forsbloms publicering av magiska
räkneformler och Ernst Kleins analys av de trosmoment, som äro
förknippade med rackaregörat. Hit höra också Nils Lids utredning om sambandet
mellan Goa, Sporysj, Jurnis og Cailleach samt i viss mån även K. Rob. V.
Wikmans intressanta meddelanden om Törners »svartkonstbok».
Naturligt nog i en hyllningsskrift till en forskare, vars egna
värdefullaste insatser falla inom folkdiktsforskiiingens domäner, saknas här ej
heller bidrag från de förnämsta arbetarna inom den folkliga
litteraturhistorien. Hit hör Reidar Christiansens granskning av en keltisk
sagotyp och dess sammanhang med en norsk, vidare Sverker Eks undersökning
av Visan örn Gångarpilten eller Liten båtsman, Kaarle Krohns av en
finsk-svensk trollformel i Sydösterbotten, Knut Liestöls av
Ingolv-episoden i Viga-Glums saga och Sven Liljeblads av den slavo-keltiska
sagan om den upphängda draken, som även är känd i en variant från
Gotland. Selma Colliander har härtill publicerat några sagor från
Kyrk-hults .socken i Blekinge. Från lekarnas och spelens område ha Johan
Götlind och Nils Lithberg hämtat ämnen för sina uppsatser, den förre
skriver om Nappa stek, den senare om det gotländska kortspelet Brus.
och båda bidragen äro särskilt tacknämliga såsom berörande en mycket
försummad sida av det gamla folklivet.
Den gren av folkminnesforskningen, som ägnar sig åt att
tillvarataga minnena av allmogens mera påtagliga odling, är representerad av
Gösta Bergs undersökning av sammanhanget mellan den svenska och den
kinesiska sädesharpan, Gotthard Gustafssons av vägg- och
byggnadskonstruktioner i Albo härad i Skåne (igångsatta och bedrivna under von Sy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
