Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
Norsk bygdekunst fra middelalder til nutid. Tillägnad museumsdirekt0r
Hans Aall. Oslo 1929. 193 s. 8:0.
Norsk folkkonst är icke obekant i Sverige. I Nordiska museet
upptager Norge ett mycket stort utställningsutrymme, och detta har oinskränkt
ägnats åt folkkonsten. Det vore omöjligt att vänta, att den som dagligen
har denna skattkammare inför ögonen, skulle bli lika imponerad av
bilderna i Norsk bygdekunst som av själva föremålen. Ty var är all den
monumentala prakten i Gudbrandsdalens billedteppen, och var äro
Halling-dals och Telemarksinålarnas brinnande rosor! Det blir alltså eii brist för
den som icke tidigare genom original har kunskap om norsk folkkonst, att
boken inte innehåller en enda färgplansch. Endast det festliga omslaget
kan då ge en företällning om den färgglädje som de norske äga och som i
rosmålarnas alster slagit ut och blommat utan like i de civiliserade
folkens folkliga konst. Men kan inte klichétrycket ge originalens must och
färg, så finnes det så mycket mer av båda delarna i den översikt av norsk
folkkonst som konservator Gisle Midttun fogat till bilderna. Det är
endast en landsman till Asbjörnsen och Moe, som kan berätta på detta sätt,
och samtidigt framlägges också nyvunna vetenskapliga resultat av stort
värde. Framställningssättet understryker uppfattningen om folkkonstens
väsen som närbesläktat med den folkliga diktningens, den är som
»folkeeven tyret hvor det mest u sannsynlige er sannsynlig, hvor det vrimler av
kongeriker, prinser og prinsessor, hekser og troll, Askeladder, Perer och
Påler, og man rett som det er stöter på et slott bakom ytterste blåne».
Starkt leva forntida och medeltida traditioner kvar i den norska
folkkonsten. När stadsbildhuggarna skuro »barokkapostler og plusskjevede
engler, spökte ennu Sigurd Favnesbanes liv og bedrifter og andra
eldgamle motiver i bygdekunstnernes fantasi». Ännu mer kommer dock den
norska folkkonstens egenart fram i den ombildning som modestilarnas
former inom loppet av några årtionden utsättes för. Midttun framhåller,
att man kan se detta som ett utslag av en bestämd konstuppfattning, som
»en mer eller mindre bevisst vurdering av det som passet for vare
for-hold». Han betonar dock, att den reella orsaken till den norska
folkkonstens egenart måste sökas i historiska förhållanden. Den kulturgärning
- vitt divergerande - sorn i andra länder utförts av adel och bönder, har
i Norge helt vilat på de senare. Bönderna här ha efter medeltidens slut
övertagit arvet efter den gamla norska adeln. De norska bönderna visste
ej av något godsförtryck, och deras ekonomiska förhållanden voro jämfö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
