Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 49
SIGNE FORSBERG: Folkliv ocli lekar. Det gamla byahemmets dagar från
jul till Kiviks marknad. A. B. Framtidens bokförlag, Malmö 1929.
124 s. 8:0. Pris 3: - kr.
Den närmaste yttre anledningen till att denna bok kommit till är
en pristävlan som Nordiska museet och Sydsvenska Dagbladet Snällposten
härom året anordnade om gamla lekar och tidsfördriv och där fru Signe
Forsberg tillerkändes1 första pris för den samling lekuppteckningar, som
nu ingår i Folkliv och lekar. Till denna samling har förf. fogat en del
av sina sedan raånga år tillbaka sammanbragta uppteckningar rörande
de skånska vår- och sommarfesterna. Det är ypperliga skildringar, brett
lagda och frodigt gjorda. Fru Forsberg förstår att använda sig av sina
meddelares sätt att berätta och de olika uppteckningarna äro talangfullt
sammanfogade. Det är också åtskilliga förut okända uppgifter som här
lämnas1. Ur vetenskaplig synpunkt är det dock att beklaga att dessa
uppgifter inte äro ortsbestämda. För klarläggandet av hur den skånska
festcykeln fått sina rika skiftningar är det nödvändigt att kunna
studera materialet geografiskt. »Ta ringarna» ha t. ex. endast förekommit
i sydvästra Skåne och »slå katten ur tunnan» synes vara okänt åtminstone
i sydöstra delen av landskapet. Genom saknaden av ortsuppgifter kan
materialet lätt bli missvisande. Mian får t. ex. en föreställning om att
eldar på Valborgsmässoafton skulle vara typiska för Skåne, men i många
trakter tändas de dock vid andra tider på året. I fråga om lekarna
finnas originalmanuskript med ortsuppgifter i Nordiska museet och det är
att hoppas att fru Forsberg skall bli i tillfälle att i arkivmässig form
utskriva även sina övriga samlingar. Därigenom häves den anmärkning
som här varit nödvändigt att rikta mot ett i övrigt så förtjänstfullt
arbete.
S. 8.
H. BÄCKTOLD-STÄUBLI: Handwörterbuch des deutschen Aberglaubens. B. 2.
Walter de Gruyter & G:o, Berlin-Leipzig.1
Det kan vara nog att här i största korthet konstatera, att redan det
andra bandet av detta betydelsefulla arbete föreligger färdigt. För en
var, som sysselsätter sig med europeisk etnologi och speciellt germansk
folktro, är detta verk ett sannskyldigt »sesam, öppna dig» till de gåtor
och problem, som folktroforskningen i så rikligt mått förelägger.
Möjligen skulle åtskilliga i likhet med anmälaren önska en och annan av
artiklarna koncisare avfattad och på samma gång mer objektivt refererande.
Det är ju icke tidskriftsuppsatser och avhandlingar man önskar av denna
»Handwörterbuch» utan möjligast sammanträngda, men dock sakligt
uttömmande översikter. - Onekligen mycket anspråksfulla och
svårtillfreds-ställda krav! Men det måste vara så. En intimare reciprocitet
ämnesbesläktade artiklar emellan vore ock stundom önsklig. Men vi J ket
en-cyklopediskt verk brister icke i det hänseendet?
N. E. H.
1 Jfr Fataburen 1927, s. 193 och 1928, s. 204.
4-301193. Fataburen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
