Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Isak Gustaf Clason. In memoriam - Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISAK GUSTAF CLASON. 55
tas i Clasons hand. Med sällsynt sans och blid humor löste han sin
uppgift. Hans visdom bestod icke minst i att vilja förstå och ge rätt åt
de spirande krafterna inom de yngre generationerna. Småaktighet var
ett ord som saknades i hans hjärtas ordbok. Han var en man i ordets
grannaste bemärkelse, en väldig fura, som sugit näring invid det
svenska urberget och vars krona lyfte sig vida över den andra skogen, en
sådan där frötall, som genom odlarens visa avsikt kvarlämnats med
tanke på kommande släkten.
Hans sista ord till oss, nedskrivna i ett brev till mig tolv dagar
innan han gick bort, lydde: »Att leva, det är att växa.» Skönt
tillämpade han själv detta i sitt liv. Nordiska museet kan icke göra hans
minne större heder än att betrakta detta såsom hans testamente till oss.
Jag kan icke sluta dessa rader bättre än med att citera ett ord ur
det äreminne som Carl Gustaf Tessin, en gång i tiden Clasons
företrädare som preses i Konstakademien, höll över sin samtids yppersta
arkitekt, Carl Hårleman:
»Allt omkring honom växte frodigt.»
A n areas Lin dblom.
5f-301193. Fataburen 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
