Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordiska museets femtioårsjubileum som nationalegendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 NORDISKA MUSBETS FEMTIOÅRSJUBILEUM SOM NATIONALEGENDOM
skåp å Skansen åren 1901-1905 och John Bottigers styresmannaskap
i museet 1901-1903, samt Bernhard Salins styresmannaskap i museet
1903-1905 och hans övertagande av det maktpåliggande chefskapet
för dubbelinstitutionen, vilket inträffade sistnämnda år.
Det lustrum som nu följde, präglades i väsentlig grad av den
aktuella installationsfrågan. Genom en arbetsprestation, som gränsar
till det’ otroliga, lyckades Bernhard Salin och hans medhjälpare, i
främsta rummet Axel Nilsson, att ordna upp museets och
Livrustkammarens för utställning avsedda samlingar till museibyggnadens
invigning den 8 juni 1907. Men givetvis sträckte sig det mer osynliga
in-stalleringsarbetet ännu några år framåt.
Om man skall söka ge namn åt de två senaste årtiondena i
Nordiska museets historia, en period som jag själv som museiman
huvudsakligen utifrån har kunnat följa, så tvekar jag icke att beteckna den
som den vetenskapliga forskningens tid. Det enorma material som
rymdes i denna byggnad och å Skansen, både i form av föremål och
i form av arkivaliska uppteckningar om gångna släktens leverne och
åskådning, började äntligen sätta den frukt som museets samlarjäkt
och bistra kamp för tillvaron hittills förmenat att få mogna. Tiden
ligger oss så nära, att jag kanske icke bör nämna några namn bland
museets aktiva arbetare. Må det dock vara mig tillåtet att från denna
periods rika forskningsfält erinra om trenne gestalter: Nils Edvard
Hammarstedt, vår folkminnesforsknings ännu verksamme nestor och
primus, samt de båda bortgångna: Nils Keyland, med sin unika
kunskap om primitivt folkliv, och Gustaf Upmark, vars jättelika silverbok
blev en sällsynt vacker avskedsgåva till den institution, vars chef han
var åren 1913-1928.
Just under Upmarks tid, närmare bestämt omkring 1916, var det
också som museets vetenskapliga forskning tog ett nytt, ytterst
viktigt steg, i det att den, mångdubbelt kraftigare rustad än tillförne,
äntligen såg sig i stånd att utvidga de spridda forskningsfärderna i
det svenska landet till ett formligt korståg, ett systematiskt
inventeringsarbete, till en början visserligen endast inriktat på vissa grenar
av allmogekulturen, men senare även på de flesta övriga sidor av den
i detta nu allt hastigare försvinnande gamla svenska odlingen. Vi stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
