Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft. Av Albert Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ALBERT ALM
längre tillbaka icke finnes någon möjlighet att nu få upplysning och
att, för tiden efter, de gamla reglerna efterträtts av frihet från alla
regler. Därtill ha, på denna senare tid, en del nymodigheter
tillkommit i dräkten, vilka visa, att den nutida generationen icke längre ser
på sin dräkt som på en rätt och slätt dräkt med praktiska uppgifter
utan mest betrakta den som ett medel till att i ny och nedan vara fin.
Den enkla stilfullheten och originaliteten i de gamla
högtidsdräkterna med sina »hattar» eller sina huvuddok på »brev» uppskattas icke
längre av ungdomen. I dess ställe använder man sin färdighet i
konsten att brodera till att pryda forna tiders vardags- och enklare
plagg med kulörta »yllerosor» till den grad att man i vissa fall icke
längre kan se tyget mellan grannlåten. På sådant sätt utsirade
förekomma de gamla vardagsdräkterna rent av i kyrkan, en alltför brokig
syn på en helig plats.
Nutidens ungdom klär sig för dansbanan, icke för kyrkan. Men
ej ens för dansbanan kan dräkten vara lämplig. Dessa glänsande
svarta klädeskjolar, tunga som brokad och med alltför breda bårder
av mångfärgadt »rosor» av tjockt yllegarn, och dessa högröda
ylle-hättor och tröjor, helt täckta av samma slags »rosor», detta kan
visserligen vara en prakt för ögat, men det är nästan för mycket prakt.
Och alltför tungt för ett rätt utövande av dansens behagfulla konst.
Nej, tacka vill jag forna tiders ensmöjdkjortel. Den smög sig smidigt
efter kroppens linjer, och under det stora huvuddoket - »gråklädet»
- kunde man, om lyckan var god, få se skymten av en ros, som vida
övergår en broderad i skönhet och doft. Ty var finnas väl skönare
kullor än i Floda!
Vill man tänka sig ännu längre tillbaka i tiden, före 1800-talets
mitt, så föreligga spridda uppgifter av olika resenärer, varav man kan
se att dräkten i Floda, så väl som annorstädes, skiftat genom tiderna.
Men bortsett från de stora högtiderna synes den alltid ha varit enkel.
Den vanliga kyrkdräkten och kyrkdräkten på mindre helgdagar
var till och med påfallande mörk och färglös, ehuru dock Flödas båda
älsklingsfärger, rött för kvinna och blått för man, på ett eller annat
sätt gjorde sig märkbara.
På storhelgerna däremot, de stora glada åminnelsefesterna, sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
