Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft. Av Albert Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 ALBERT ALM
ena längdsidan. Lades över huvudet och knöts med vita snoddar i
nacken.
Användes på den tiden av gift kvinna alltid i kyrkan och, i enklare
upplaga eller något slitet exemplar, även alltid i vardagslag, ja till och
med om natten. Den var överhuvud taget gift kvinnas hederstecken.
Vanligen gick man dock icke i »snö3 hatten», utan skulle ju ha ett
gråkläde eller annan ordentlig huvudbonad över.
Till kyrkbruk förekom antingen grov ’n hatt, med hemgjord
knytning - köpt från Mockfjärd, ty i Floda knypplades icke -, eller
grann ’n hatt, med antingen köpsknytning, eller allra helst Vadstena,,
eller tisömmaknytning, vilket i själva verket icke var någon knytning
(knyppling) alls utan en sömnad på tyll eller glasmoll.
Grann ’n hatt användes alltid till röd, blå och sandelskjortel och
kunde även användas till svartkjortel en sommarsöndag. Grov ’n hatt
eljest till kyrkbruk, således till ensmöjdkjortel och i allmänhet till
svartkjortel.
Käringhatt är nu nästan alldeles bortlagd.
Hätta. Härom berättar Halvors Maria. I hennes ungdom fanns
det inga hättor annat än hakubandshätta och knytningshätta för
pojkar och lisskullor. De vuxna hade under näsduksbrevet endast ett
kat-tunshassklä, som karla’ haft om halsen. Den nutida, hakbandslösa
hättan uppkom därigenom att de gifta ville ha ett stöd för
käringhatten. Man klippte till ett avlångt stycke tyg, vilket som helst, vilket
så småningom ombildades till en hätta. De ogifta togo upp tanken,
satte på krage och »påsöm». Hättan steg från klarhet till klarhet, i
broderlig samklang med påsömtröjan. Rosorna växte och bredde
ut sig, och på 80-90-talet var verket fullkomnat: man kunde
knappast se tyget för blommor och blader.
Svarthätta, ursprungligen av enkelt svart siden, sedermera sirad
med brokiga blommor i påsöm. Den hade svart spets framtill och
knöts med en svart »bindil».
Användes av gift kvinna till rödkjortel och av alla vid vanlig .-
ej första - nattvardsgång. Bars utanpå käringhatten och under
näsduken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
