Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft. Av Albert Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 ALBERT ALM
av 2 lyckor och 2 stumpar, så långt ned på ryggen att den syntes
under näsduken. Dessa band användes, liksom näsduken, endast under
gudstjänsten.
Efter rödnäsdukarna i förnämitet kom brunnäsduken, som hörde
till sandelskjortel men även användes i omväxling med andra
näsdukar på vanliga söndagar.
Därefter storrutiga näsduken, som enligt Anderses Brita icke var så
fin som brunnäsduk, eftersom den hade en del svarta rutor i mönstret.
Den borde användas på första vanliga söndag efter en söndag, då
sandelskjortel och brunnäsduk använts, varjämte den, liksom
brunnäsduken, användes i omväxling med andra näsdukar på vanliga söndagar,
särskilt under sommaren.
Nästa grupp utgjorde de »mörka» näsdukarna. Dessa voro i mån
av färgglädje följande: risselbotten, blånäsduk och, den mörkaste,
käringnäsduk, även kallad sotnäsduk.
Blånäsduken var emellertid mycket sällan förekommande och
omnämnes därför icke i »almanackan». Den som hade den, använde den
i omväxling med de andra i samma grupp. De två andra däremot
kunde icke gärna saknas i utstyrseln. De användes vid övergång från
sorg eller eljest, då man skulle vara »mörkt klädd», varvid
käringnäsduken kom närmast till användning.
Det är kanske bäst att nämna att käringnäsduken, trots sitt namn,
även användes av kullorna.
Under vanliga söndagar, »då dä int3 va nåt vidare», användes
stör-rutig näsduk, brunnäsduk, risselbotten och käringnäsduk omväxlande.
De skulle omväxla, men äldre gummor höllo sig givetvis mer till de
mörka och ungdomen mer till de ljusa.
Slutligen fanns en särskild sorgnäsduk, som kallades svartnäsduk
eller hår bandsnäs duk, vilket senare namn den erhållit efter mönstret,
i vilket ingick ränder med samma utseende som hårbandet, rött med
blåa kanter. Denna näsduk hörde till när man var »svartklädd»,
vilket man skulle vara i advent och fasta, i sorg och när det var »lik i
byn» ävenså till konfirmations förhöret ooh till vanlig/-. ej första .-
nattvardsgång.
Utom dessa nu uppräknade näsdukar, vilka voro i användning un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
