- Project Runeberg -  Fataburen / 1930 /
111

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräktalmanacka för Floda socken i Dalarna under adertonhundratalets senare hälft. Av Albert Alm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DHÄKTALMANACKA I FLODA 111

der den tid vår skildring avser, har det funnits ännu ett par andra.
Sålunda en »blånäsduk» med »riktigt blå» botten och utan kedjevarv.
Detta enligt vad Såg Kari berättar. Stentäpp Mor tillägger, att
hår-bandsnäsduken icke funnits i alla tider. Förut hade man en annan
»svartnäsduk» med svarta rutor men med enklare mönster i övrigt än
hårbandsnäsduken.

När näsdukarna användes till kyrkbruk - och till annat användes
de ej, förr än de blivit gamla och uppslitna - anbringades de på
huvudet på ungefär samma sätt som gråklädet. Näsduken dubbelveks
från hörn till hörn så att ena snibben kom ett stycke innanför den
andra. Den inre snibben lades närmast huvudet och syntes således ej.
Skulle den läggas på »snö’ hätta», behövde den icke bli så stor. Den
lades då så, att inre kanten löpte ungefär 10 cm. innanför den yttre,
varefter ett veck lades utåt från hörn till hörn, vilket veck således
syntes sedan duken blivit knuten. Käringarna, som lade näsduken
direkt på den långt framskjutande hatten, veko näsduken så att den blev
större.

Den måste göras så stor att snibben på ryggen dolde halsen,
medan dukens framkant räckte fram till hattens knytning. Det blev
därför intet veck på dukens framkant för käringarna.

Eftersom hatten var stärkt, behövde käringarna intet särskilt
underlag för näsduken. Men kullorna lade ett »brev» in i duken innan den
veks. Detta brev bestod av ett stycke papp, som klippts till för
ändamålet. Längden på detta brev blev cirka 30 cm., bredden i
framkanten 55 cm. och i nackkanten 32 cm. En och annan klistrade fast den
inre snibben på brevet för att det skulle bli stadigare.

Sedan duken lagts på huvudet, bundos brevets båda sidor
tillsammans i nacken med ett snöre, som å vardera sidan fästes i brevet cirka
8 cm. från dess nackkant. De snibbar av duken, som skulle knytas
ihop under hakan, ordnades på båda sidor om huvudet i några långa
raka veck och knötos samman så långt ut i spetsarna som möjligt, ja,
så långt att knuten, som icke blev större än en ärta, icke kunde hålla
ihop av sig själv utan måste förstärkas med en nål. Duken smög sig
således icke efter ansiktet utan bildade en vid ram om detta. Det var
vid påsättning av duken och vid knytningen mycket noga med att du-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:53:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1930/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free