Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 LITTERATUR
Bokens sista bidrag kräver emellertid en något närmare granskning.
En av de ledande krafterna i Västsvenska folkminnesföreningen, fil. lic.
David Arill, avser därmed att under titeln Från allmogekulturens
skördefält ge en historik, en »krönika» över föreningens insats och vill i detta
sammanhang efter allt att döma även teckna den bakgrund, mot vilken
insatsen bör ses. Vad den förra delen av uppgiften beträffar må en
utomstående endast tillåtas att ge uttryck för sin stora undran om denna
skildring verkligen kan vara auktoriserad av de övriga styrelseledamöter,
vilkas porträtt illustrera framställningen. Den direkta missuppfattning
av läget vid skapandet av Institutet för folkminnesforskning vid
Göteborgs högskola år 1926, vilken där kommer till uttryck (sid. 253), måste
bl. a. anses tala emot ett sådant antagande.
Vad åter skisseringen av folkminnesinsamlingens låge i västra
Sverige vid föreningens tillkomst beträffar, ävensom den ringa
uppmärksamhet andra institutioners verksamhet under senare år inom området
röner, torde åtskilligt tvinga till en gensaga. Därvid skulle väl en del
vara att säga också ur Nordiska museets synpunkt,1 men viktigare är
att den andra stora centralen för folkminnesinsamling i vårt land mer
än lovligt skjutits i bakgrunden. Och framför allt äro vid båda dessa
institutioner de orden ägnade att väcka förvåning: »Dessa samlingar (de
från Västergötland i Uppsala landsmåls-arkiv) äro likeom
Keylandssam-lingarna från Värmland (i Nordiska museet) ännu föga utnyttjade» (sid.
240). Att »utnyttja» folkminnesnuaterialet kan givetvis ske på olika sätt,
men det förefaller under alla omständigheter icke försvarligt att
ute-glömma den man, som mer än någon annan ägnat en forskargärning åt
studiet av ett västsvenskt landskaps folkdiktning och »folksed», nämligen
docenten Johan Götlind vid landsmålsarkivet i Uppsala. Skulle från
själva insamlingsarbetet någon förgrundsfigur nämnas vore det likaså
otvivelaktigt Götlinds företrädare som akademisk lärare i
»folklivsforskning», docenten Sven Lampa. Särskilt torde den sistnämndes nitiska
arbete för att systematisera insamlingen och verksamhet som undervisare
på de folkminneskurser som i samband med utbildningen i
landsmålsuppteckning sedan flera decennier hållits vid Uppsala universitet, böra
ihågkommas vid studiet av den även i övrigt mer än lovligt okunniga och
- man får hoppas i god tro - vilseledande svartmålningen av
folkminnes-arbetet i Västsverige före år 1919: »- - - denna insamling var på
ena eller andra sättet tämligen ensidig. I de flesta fall var
folktradi-tionen blott en biprodukt vid dialekt- och ortnamnsstudiet eller vid un-
1 Särskilt bör observeras en passus: > . . . och. på sista tiden har till och med
Nordiska Museet funnit det i Göteborg utexperimenterade förfaringssättet innebära stora
möjligheter för samlingarnas ökande» (sid. 292). Förfaringssättet angives med orden
>att utnyttja bygdens eget folk för insamlingen>, och det torde knappast ens behöva
antydas, hurusom museet sedan Hazelius’ dagar uppehållit en flitig korrespondens med
intresserade allmogemän, varvid i stor utsträckning frågelistor kommit till användning
av den typ, som nu upptagits av Västsvenska folkminnesföreningen m. fl. organisationer.
Den äldsta av museets frågelistor trycktes 1905 och rörde julens firande; sedan dess
har ett mycket stort antal sådana sett dagen, publicerade i denna tidskrift eller
mångfaldigade på annat sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
