Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En brunn i stavkonstruktion och primitiva dopfuntstyper. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BRUNN I STAVKONSTRUKTION
143
Konstruktionen är en vanlig art av stavteknik. Att verklig
stavkonstruktion legat till grund visa de nåtförsedda plankorna. De ha
nämligen en så typisk förrn, att varje tanke på tillfällighet måste
avvisas. Därtill kommer dessa plankors rundade form och
fjäderplankornas planade ytor, vilket även är typiskt för denna konstruktion.
Spåntningen måste ha gjorts innan plankorna nedsattes. Svårigheten
att vid nedsättningen få alla fogar att passa ihop har tydligen varit
stor och jämkningar ha företagits varvid fjädrarna ställvis ändrats.
Fig. 2. Genomskärning av brunnskaret fig. 1.
I stavkyrkoarkitekturen finnas flera exempel på konstruktionen.
Alldeles samma system har funnits i Hångers stavkyrka,1 ställvis i
flera andra svenska stavkyrkor och i ett stor antal norska. Systemet
är intressant på grund av sitt typologiska samband med den primitiva
stavteknik, där alla plankorna ha nåtar i yttersidorna och förbindas av
en dold fjäder.2 Denna teknik är känd från Lund, såväl från Maria
Minor som från en profan byggnad i staden. Båda dessa voro
verkliga palissadbyggnader, där väggarnas timmer gick ned i marken
utan syll. Samma system förekommer emellertid även i Hemse
stavkyrka, som har syll och i den likaledes syllförsedda kyrkan i Green-
1 Ekhoff, Svenska stavkyrkor, Sthlm 1915, s. 140, fig. 113-16.
2 Ekhoff, a. a., fig. 124, 146-48, 465, s. 344 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
