Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En brunn i stavkonstruktion och primitiva dopfuntstyper. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BRUNN I STAVKONSTRUKTION 145
mycket märkligare, som stavkonstruktion praktiskt taget ej
förekommer i Dalarnas bevarade byggnadsbestånd. Där finns endast enkel
resvirkesfyllning i loftsvalar och på liknande platser, inbrädning av
den del av den trerummiga stugan, som motsvarar eldhusets svale,
eller i fasader på stall och andra byggnader avsedda för sommarbruk i
fäbodarna.1 Där är det emellertid endast fråga om enkel
plankfyll-nad mellan tvenne nåtförsedda stockar, medan »stavarna» icke äro
fogade i varandra. Den form, som i dessa byggnader visar, att ett
samband finnes med verklig stavkonstruktion, är stolparna i löftens
svalgångar, som rida på den nåtförsedda stocken på samma sätt som
hörn- och väggstolpar i en stavbyggnad. Hörnstolpens placering på
den märkliga stavväggen i Trappgården i Älvdals-Åsen är även ett
exempel därpå (fig. 4).
Ett direkt samband med stavkonstruktion har emellertid
dörrgå-tarna i medeltida blockhusbyggnader. I Fåsåshusen i Zorns samlingar,
som äro de äldsta kända blockhusen i Norden rida gåtarna på
tröskelstocken så att de skydda fogen på samma sätt som väggplankorna på
syllen i Hemse stavkyrka. Timret löper in i en djup nåt i gåten och
har avbladningar mot denna av samma art som Hemseplankornas mot
hammarbandet.2 Den senare konstruktionen försvinner eller ändras
senast under loppet av 1200-talet medan den förra kvardröjer under
hela medeltiden och på sina håll även på 1500-talet. Förhållandet är
detsamma i Norges medeltida blockhus ehuru utvecklingen där på de
flesta håll gått långsammare än i Dalarna.
Seljabrunnen är emellertid mig veterligt det enda hittills kända
exemplet på fogad stavkonstruktion i Dalarna. Brunnens ålder är,
som ovan framhållits, ej hög, men det är tydligt att den upprepar en
uråldrig form och med den bevarar en teknik, vars användning ligger
så långt tillbaka i tiden att den praktiskt taget försvunnit från
konstområdet.
Den märkligaste svenska brunn, som tidigare är känd, är den av
Martin Olsson utgrävda och publicerade offerbrunnen i Gamla Upp-
1 Sigurd Erixon, Bidrag till det nordiska timmerhusets historia, Fataburen 1917,
s. 147, fig. 1.
2 Gerda Boéthius, Studier i den nordiska timmerbyggnadskonsten, Sthlm 1927,
s. 75, fig. 60 A-D, 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
