Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om brunnar. Av Sigurd Erixon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 SlGURD ERIXON
början gräfwas nog djup, om den i torraste sommar och hårdaste
win-ter skall hålla watten. Består botnen af blott sand är det så mycket
tillförlitligare. Det förstår sig, ät en brunn wid sidorna, från grunden
ända up, bör byggas fast och god. Til timmerwerk underst är altid
bäst ät nyttja ek eller al, äfwen ock furu, allenast kärnträd wäljes.
Derpå lägges twänne stycken öfwer hwarannan 8 winkligt ät
rundnin-gen kan uppmuras. Wid stensättningen läggas stenarne således, ät
hörnen inpassas och breda delen af stenen jämkas på sätt, ät alt blir
fast och ingen nedramling behöfwer fruktas. Af godt, wäl bränt tegel
kunna brunnar äfven byggas. Nyttjas allenast träwirke, blir endast
det waraktigt, som kommer ät ligga i watten, det andra åter måste
inom 12 eller 15 år förnyas.» Sistnämnda uppgift är givetvis något
överdriven. I varje fall måste de fem ovan beskrivna morabrunnarna
vara äldre, men någon särskilt hög ålder ha de knappast. Med tegel
murade brunnsskoningar äro en sen företeelse i vårt land men i
Danmark något vanligare och tidigare.
Innan vi övergå till att granska de paralleller, som i övrigt
finnas till de ovan skildrade brunnarna och jämföra dem med viktigare
andra former, torde det vara lämpligt att erinra om, att alla de här
skildrade brunnarna äro relativt högt utbildade typer.
De äldsta brunnarna ha givetvis icke varit något annat än
naturliga källor och enkla gropar utan någon konstgjord skoning alls, och
av växlande form och storlek. Egentligen höra de vattenflöden och
källor, där man icke grävt en grop för att nå en åder eller göra en
behållare icke hit, men gränsen är vag, ty en källa eller en naturligt
tillkommen grop kan ju utvidgas eller byggas in till ett slags brunn.
Sådana källor äro de stenlagda gropar, motsvarande vad man nu på
Gotland kallar en »brya», där vatten under kämpagravarnas tid1
bör ha samlats för gårdarnas behov. En enkel stensättning kring
mynningen är ofta den enda utrustning, som allmogen i olika delar av
Sverige kostat på de gamla källorna, fig. 8. I Danmark ha bönderna
mycket ofta ända fram till vår tid hämtat sitt vatten i enkla
lergropar utan stensättning eller skoning av något slag2. Dessa enkla vat-
1 Oscar Almgren: Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden. Uppsala 1923
Andra uppl., sid. 17.
2 E. T. Kristensen i »Hedebogem, Jens Kamp i Dansk folkemindessamling 1904
-49, H. Zangenberg, Lyngby, i brev till förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
