Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingen. Jag förutskickar denna anmärkning därför att
den man och hans hustru, som jag här skall söka teckna, voro
typiska representanter för dessa två sinnesläggningar.
Bud Erik Olsson föddes i Risa by 1835. Risa ligger högst
upp av Mora-byarna och alldeles invid Orsagränsen. Maggås
bys ägor i Orsa ligga omedelbart intill. Byarna ligga på
Digerbergets södra kalott, Risa på den sidan som vetter åt söder och
Siljan. Fädernehemmet, Budgården, har tydligen haft en viss
kultur. När Erik och hans syskon hade flugit ur boet hade
de kvar en apelgård odelad. Det var en efterlängtad högtid
för familjerna med rätt många barn vardera att få komma hem
till gården i Risa på eftersommaren eller hösten och plocka ned
och mellan sig dela apelgårdens skatter. Det var ett släktmöte
så gott som något. De nu ålderstigna barnen ha färderna till
Risa till apelskörden i det ljusaste minne. En äldre syster,
Elin, hade blivit gripen av en religiös väckelse, varefter de olika
medlemmarna av familjen berördes av de religiösa rörelserna.
Som vanligt i dessa trakter lämnade den lilla gården icke
utkomst åt sina bebyggare, utan de unga måste söka sig ut i
förvärvsarbete, var de kunde få det i landet. Den manliga
ungdomen sökte och erhöll mest byggnadsarbete var det yppade sig.
Under en följd av år vandrade sålunda den unge Bud Erik den
långa vägen till Galtströms bruk i Medelpad, där han arbetade
som målare, stenhuggare och timmerman. När byggnadsarbete
erbjöd sig i hembygden, utnyttjades tillfällena till
arbetsförtjänst samvetsgrant. Sålunda var Bud Erik med som arbetare
på Vasamonumentet i Utmeland, som färdigställdes 1860. För
sina barn har han berättat att han vid invigningen den 29 sept.
beredde den då 16-åriga Rull Anna plats att bese folksamlingen
från själva brostenen till monumentet, en sten som han själv
huggit. Hon blev ett par år senare hans hustru.
Med hans livliga temperament är det naturligt att han iakttog
och tillgodogjorde sig mycket av vad som mötte honom i livet
och icke minst av vad han såg på sina arbetsresor. Så befanns
det att han ansågs lämpa sig som lärare i de småskolor, som på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
