Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de urbyar, varav våra nuvarande byar eller bygder äro
ättlingar. De närmaste motsvarigheterna till dessa ursamhällen
möta vi hos de primitiva folken.
Hur intim har den ekonomiska samhörigheten varit i byarna?
Ett säkert svar härpå för den förhistoriska tiden är det ännu
för tidigt att ge. Alltifrån den tid, då närmare underrättelser
om byarnas inre förhållanden börja stå till buds, d. v. s. från
och med äldre medeltid, då de äldsta bevarade lagarna skrivits,
är gemenskapen begränsad ungefär på samma sätt som den var
intill laga skiftets genomförande under 1800-talet. Andelarna i
byn voro varje familjs eller ägares privata tillhörighet. Den
kunde ärvas och — med vissa restriktioner med tanke på
börds-rätt eller omfång — även säljas. Många tecken tyda emellertid
på, att de ursprungligen icke kunde säljas. Tomten var privat
område och gjordes i och med solskiftet till en mätare på varje
andels storlek. I åkerjorden hade var och en sina bestämda tegar
eller också ett visst tegmått, som i tur och ordning fick tagas ut
i olika lägen i åkergärdena. Det fanns sålunda två olika system,
ett med fasta tegar, ett med rörliga med årlig växling. Däremot
finnes det icke något exempel på att bönder på olika hemman
haft sin åkerjord ihop och delat dess gröda. Det torde endast
ha förekommit sådana fall, där en gård nyligen blivit delad,
varvid de olika delägarna inom hemmanet uppehållit en kortare
tids gemenskap. Däremot finner man ej sällan, att ängar och
betesmarker varit gemensamma. Där ängarna ej varit skiftade i
tegar eller årligen bytts, har grödan ofta delats genom lottning
eller genom att man räknat hömängden i lass eller efter de
kvantiteter, vari de sattes upp på fältet. Betena ha oftast fått
utnyttjas i proportion efter gårdarnas storlek, d. v. s. antalet djur.
Någon verklig ägogemenskap kan man således icke spåra i
våra byars organisation. Gemensamhetsbruk har i stor
utsträckning förekommit, men ej i åkrarna på hemägorna. Det är klart,
att i ett samhälle som detta med dess egendomliga blandning av
bolag och gille måste vissa organisationsformer framtvinga
sig för reglering av samlevnaden, samarbetet, ekonomien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
