Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannaminne varit den enda gängse förlovnings- och vigselringen,
i vårt land först trängde fram på den sirade ringens bekostnad,
ja, den synes till och med snudda vid förlåten till en av dessa
vardagens gåtor, som irritera en genom sin rent förbluffande
förmåga att slingra sig ur varje fast grepp kring deras lösning:
frågan om hur länge den svenska hustrun burit två släta
guldringar på sin vänstra hand. En fråga väl värd att tagas upp till
behandling, sedan numera just denna sed med de tvenne släta
guldringarna börjat förlora något av sitt starkt traditionsbundna
grepp om den moderna svenskans smak och ersättas av mera
kontinentala ringbärnings-vanor. Först när en företeelse är
stadd på upphällningen brukar man ju få upp ögonen för dess
säregenhet och tillspörja hävderna, vad de ha att förmäla om
densamma.
Men om den gifta svenska kvinnans två släta guldringar tiga
tideböckerna. Det nordiska giftermålets hart när oöverskådliga
komplex av rättsliga och religiösa föreställningar är ju, trots allt,
tämligen tillfredsställande utrett — en utredning som enbart
för 1500-talets del fyller fyra digra böcker av Troels-Lunds
Dagligt Liv i Norden i det i6:de Aarhundrede. Men varken
tidpunkten för den släta guldringens entré i det allmänna bruket
eller än mindre uppkomsten av den speciellt svenska seden med
tvenne släta guldringar, burna efter giftermålet av kvinnan,
ha därvid framträtt med någon större grad av skärpa i det
tillgängliga dokumentmaterialet. Såväl kulturhistorikerna som
guldsmidets yrkesmän ha i allmänhet i den släta guldringen
sett en 1800-talsföreteelse, och om den svenska hustruns två
ringar har man, vad den kronologiska sidan av saken beträffar,
hittills överhuvudtaget icke bildat sig någon föreställning alls.
Den rundfråga, som författaren år 1930 gjorde bland
huvudstadens museimän och juvelerare rörande denna till synes så
bagatellartade och näraliggande sak, visade sig vara en verklig
kuggfråga. Det framgick, att ej ens specialisterna på guldsmidets
historia, trots gjorda ansträngningar, lyckats finna konkreta
belägg för sedens ursprung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
