Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring. I en trolovningsring väntar man sig väl snarast blott
givarens namn, ehuruväl, det måste medges, bruket härvidlag
torde ha vacklat och i många fall säkert ingen inskription alls
funnits i ringen. Det återstår då att se, i vad mån en konjektur
sådan som den ovan framkastade finner stöd i oss tillgängligt
urkundsmaterial.
Ett par moderna människor, som inför präst eller borgmästare
utföra den skäligen okomplicerade ceremonien att byta ringar,
ana föga av det oerhört invecklade historiska händelseförlopp,
ur vilket deras enkla handling utgår. Då den nutida
brudgummen vid vigseln sätter ytterligare en ring på sin bruds finger,
måste han vid en stunds eftertanke säga sig själv, att i en sådan
dubblering av en och samma handling ligger något oursprungligt
och oäkta, som ger rum för antagandet, att ceremonien kommit
till som en nödfallsutväg, därför att man inte kunnat hitta på
något bättre.
Så är också fallet. Vigselringen är en sen och lösligt motiverad
novation, det ursprungliga och äkta är trolovningsringen.
Och ej ens denna är verkligt ursprunglig här i Norden, utan en
nykomling från Södern, närmast från den romerska
katolicismens länder, till vilkas kyrkliga ritual den övergått från det
gamla Rom.
Till Norden kom denna trolovningsring först mycket sent.
Utmärkande för det nordiska giftermålet har äldst varit, att
detta betraktats såsom i främsta rummet en ättens och de
enskilda kontrahenternas sak, icke såsom en kyrklig angelägenhet.
Den avgörande ceremonien var därför trolovningen,
som ägde rum i släktens närvaro och vid vilken ordet fördes av
fästmöns fader. Han gav därvid sin dotter i fästmannens ägo,
varvid samtliga närvarande fränder bekräftade det skedda och
gåvo det sin välsignelse. Till denna »fästning» hörde så
överlämnandet av vissa fästningsgåvor från fästmannen till fästmön,
ursprungligen värdeföremål av guld och silver. Denna
fäst-ningsgåva, som ju egentligen var den från primitiva tider
fortärvda köpesumma, som mannen erlade i betalning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
