Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kan ta dem för bättre eleganta ungherrar. Alltjämt äro
karlarna — liksom i gångna tider — snabbare än kvinnorna
att ta upp nymodigheterna. I många landskap var männens
dräkt helt moderniserad, medan kvinnorna ännu höllo kvar
vid det folkliga dräktskicket. I Dalarna kan man ju ännu
konstatera detta förhållande, jämför fig. i. En annan sak var att
kvinnornas dräkt det oaktat kunde vara mera kostsam. »Bonden
själv», det gäller Hackvad i Närke, »har kläder af husets
tillverkningar, men drängarnas och qvinnornas högtidskläder
äro mycket blandade med köpta tyger.»
Bäst bevarat är vid 1800-talets mitt det folkliga dräktskicket
i socknarna kring Siljan. Redan efter ett par årtionden började
dock även där moderna dräktdelar nyttjas tillsammans med de
gamla plaggen, fig. 3. I en notis i Dalpilen 1870 omtalas att
Liss Olof Larsson i riksdagen bar en dräkt som var »varsamt
moderniserad». Genom påverkningar utifrån — intresset för
folkdräkternas bevarande hade vaknat — avbröts dock
utvecklingen i denna riktning och så kom det gamla dräktskicket att
konserveras i flera av dessa socknar, framförallt i Mora,Leksand
och Rättvik. Till bergslagsbygden hade nymodigheterna nu
liksom alltid kommit vida tidigare. Beskrivningen över Stora
Tuna från 1856 kan dock lämna en utförlig skildring av den
gamla dräkten. Det säges till sist: »Denna dräkt är numera i
det närmaste af lagd och allmogen kläder sig mera i likhet med
Stadsbon, hvilket på långt när icke blifwer dem så kostsamt.»
Yttrandet ger de rätta proportionerna åt de övriga lantmätarnas
ständiga veklagan över lyxens tilltagande i samband med det
folkliga dräktskickets försvinnande.
I andra delar av Sverige var det endast i enstaka socknar
som folkdräkter i sin helhet och av ålderdomligare art levde
kvar efter 1850. Delsbodräkten i Hälsingland är ett exempel
på, att det gamla dräktskicket bibehölls ännu ett par årtionden
framåt. Även i intill varandra liggande socknar går utvecklingen
olika. I Gästrikland hade dräkten i Hedesunda ännu på
1850-talet en äldre prägel under det att den i ö. Färnebo redan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
