Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I många av de mellansvenska landskapen hade
nymodigheter tidigt vunnit insteg. Den uppländska skärgården var dock
konservativ. Likaså vissa socknar i Närke, där man åtminstone
bibehöll enstaka äldre dräktplagg, så omtalas vita
fårskinns-pälsar i Gällersta och kringliggande socknar och till fotleden
räckande rockar i Hackvad. Ännu så sent som 1843 bestämde
man i Vingåker i Sörmland, att böter skulle uttagas av alla, som
bortlade den gamla dräkten. Påbudet blev utan resultat,
dräkten försvann kort därefter. I Värmland klädde man sig
modernast i kusttrakterna kring Vänern. I Dalsland skilde sig den
södra och den norra delen väsentligt från varandra, i det att
man var konservativ i norr och modern i söder. Till skillnad
från alla andra landskap konstatera lantmäteribeskrivningarna
från Västergötland att klädedräkten där var enkel och utan lyx.
Det äldre dräktskicket levde länge kvar. I Rackeby brukade
t. ex. karlarna 1849 alltjämt »vitgrå rockar med hakar, något
liknande dalkarlarnas» och i Siene nyttjades ännu 1860 »en
slags frack, en både ful och ändamålslös beklädnad».
I Sydsverige levde det gamla dräktskicket delvis kvar vid
århundradets mitt i Blekinge och Halland, under det att
Småland redan var kraftigt moderniserat. Längst behöll man de
gamla dräkterna i Skåne och framförallt i landskapets södra
delar. »Folkets klädedrägt och plägseder bibehålla väl ännu en
anstrykning af gamla dar, men äfven häri göra den dagligen
omkring sig gripande lyxen och modet stora förändringar»,
konstateras 1849 i lantmäteribeskrivningen över Nöbbelövs
socken i Torna härad. Det är karldräkten detta närmast gäller.
Kvinnorna bära nämligen alltjämt sin blå eller gröna
»spede-tröja», sitt korta livstycke och sina fem vadmalskjolar. Ett
dräktplagg som behölls i bruk, även sedan dräkten i övrigt
moderniserats är kluten, den kvinnliga huvudbonaden. När
författarens farmors mor från Löderups socken i Ingelstads
härad 1876 begrovs, voro hennes döttrar samtliga klädda
i klut.
Så var i korta drag situationen vid århundradets mitt.
Rap-170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
