- Project Runeberg -  Fataburen / 1931 /
172

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

porter ett eller annat årtionde senare skulle ha lämnat ännu mer
likformiga uppgifter. I äldre tider kunde det ligga ett århundrade
emellan att en modenyhet upptogs i mellersta Sverige och i
Skåne. Nu nådde moderniseringen på kort tid landet runt.
Hur detta skedde i detalj måste man följa i varje bygd för sig.
Slutresultatet blev visserligen likformigt: modejournals- och
konfektionskostymen. Men utgångspunkterna kunde växla:
långbyxor, jackor och skärmmössor i vissa bygder, knäbyxor,
långrockar och vidbrättade hattar i andra. Och varken
skräddarna eller deras uppdragsgivare kunde, hur moderna de än
ville vara, helt frigöra sig från den gamla traditionen. Även
en sådan dräkt som de gamla bära å fig. 4 företer en viss
bygde-prägel och är följaktligen även den en folkdräkt. Vad som
särskilt nu till skillnad från förr i världen underlättade
anpassningen efter modet var köptyget. Redan på 1870-talet kunde
vadmal anses urmodigt. En man från en grannsocken hade
blivit ingift i Tunhems socken i Västergötland. Han bar
vadmalskläder och fick därför gå under namnet »kärn mä
valmars-rocken». Det köpta tyget var inte så slitstarkt, plaggen fingo
förnyas oftare och varje ny kostym betydde ett steg närmare
likformigheten med modejournalen. Symaskinens införande, fig.
5, och skräddarnas upphörande med att flytta omkring på
gårdarna bidrogo också till dräkttillverkningens standardisering.

I kvinnodräkten levde som redan antytts karaktären av
folkligt dräktskick längst kvar i huvudbonaden. Från Färnebo
socken i Gästrikland säges 1857: »De förr begagnade mössorna
äro såväl hos yngre som äldre utbytta mot silkesschaletter på
benat hår med kam i.» På de flesta håll efterträddes vid denna
tid bindmössor och andra äldre huvudbonader av schaletter.
Men dessa äro dock inte några modeplagg. Schaletten bands
och formades på olika sätt i olika bygder och i dess användning
kan än i dag bygdeolikheter göra sig gällande. I j ämförelse med
författarens egen hemsocken i sydöstra Skåne, som nog numera
har rykte om sig att vara särskilt modern, säges det om en av
grannsocknarna, att man där kan få se många fler schaletter i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:54:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1931/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free