Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Moragården. Från Vänster till höger synas fähus från 1800-talets
förra hälft, foderbod från 1700-talet, kornlada daterad 1585 och gaveln av
ena stolphärbret daterat 1589 och 1591.
det och delvis ännu har det. Vi skymta här konturerna icke
blott av gångna människoöden utan också av en länge sedan
svunnen kulturell storhetstid, äldre än vår stormaktstid under
1600-talet. Vid vikingatidens slut och under medeltiden härskade
här en genuint nordisk kultur, vars främsta uttrycksmedel var
träet och som i detta material skapade en arkitektur och ett
snideri, som blev ett fullödigt uttryck både för vad de materiella
möjligheterna då medgåvo och för landets smak och traditioner.
Det är denna tekniskt överlägsna, nordiska träkultur, som en
gång härskat över hela det dåvarande Sverige, som vi nu träffa
på i övre Dalarna, där fattigdom och kärlek till det fornärvda
bevarat dessa relikter tills nu. Det som ger en sådan här gammal
bondgård dess stämningsinnehåll är icke blott de yttre formerna
och de trohjärtade vittnesbörden om en svensk landsändas
enkla seder och kärvt sköna konstskicklighet, det är känslan av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
