Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ARTUR HAZELIUS DAGAR
ett annat sådant framför söderfönstret, belamrat med papper i
höga travar. Därbredvid till höger ett vackert pelarbord av
mahogny med gyllene tassar. På väggen mitt emot söderfönstret
stod den grönklädda soffa som nu är i Hazeliushuset. I soffan
låg en blå och gul sidenkudde, svenska flaggan med
unionsmärke (hemskt ful), gåva av amanuenserna på 6o-årsdagen.
Fönstret mot öster flankerades av en hög bokhylla och en
chiffo-nier. Över den senare såg man familjefotografier i ovala svarta
ramar. I förmaket, som låg till höger om salen, voro tapeterna i
blek hortensiafärg med svagt mönster och möbeln gustaviansk,
förgylld, klädd med rött siden med vita festoner. Den fick
vid alla kungliga besök på Skansen vandra ut och tjänstgöra
som sittplats åt kungligheterna. I taket hängde en antik
kristallkrona.
Rummet mot norr och väster var doktorns sängkammare.
Utanför detta rum låg jungfrukammaren och på andra sidan
farstun det lilla hemtrevliga köket. För alla fönster hängde
trådgardiner.
I den miljö jag här sökt skildra levde Hazelius en enstörings
liv, levde blott för sin stora livsgärning och för sonen Gunnar.
Den sorg, som drabbade Artur Hazelius, då hans maka vid
sonens födelse efter tio års äktenskap gick bort, kom han väl
knappast någonsin över. Tiden läkte aldrig detta sår. På hans
hustrus födelsedag var det dukat också för henne till middagen
med champagne på bordet, och hennes vackra milda blick lyste
mot maken från porträttet på väggen. Icke sällan blev jag vid
dessa fester bjuden upp till doktorn och fick vara med och
skåla vid chokladpuddingen för dagens minne. Kärleken till
och tanken på de älskade döda glömde han aldrig, inte ens i
tunga och bråda tider. Hur ofta fick jag ej ringa upp till
Gunnar Hazelius, då han låg i Uppsala, och påminna om dessa
bemärkelsedagar. »Glöm icke», manade doktorn, »att i dag är
farfars födelsedag, köp vin på min bekostnad, bjud hem alla
dina vänner, så många du vill, och drick med dem farfars skål
och berätta, vilken prydnad för sitt land han var».
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
