Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ARTUR HAZELIUS DAGAR
vig som en yngling uppför berget bakom Gula villan, och nu
började den stora ronden runt Skansen. Nu stakade han alla
vägar, nu sattes pinnar ut för nya stugor eller burar, nu
ordnades de väldiga stenkumlen och bekläddes med mossa, allt
under vänligt samspråk med fader Aron och hans
stensprängar-lag, med trädgårdsmästar Svensson, med fogden och
Bredablicks kastelian. Allt ville han vara med om.
Först vid tre- eller fyratiden kom doktorn in i Vaktstugan, där
han hade sitt arbetsrum innanför expeditionen, och nu började
alla telefoneringar »till höger och vänster», som han brukade
säga. I timtal var jag den förmedlande länken mellan doktorn
och hans stora vänkrets. Hans tilltagande nervsmärtor i ansiktet
tvingade honom att skona sig så mycket som möjligt. Vid
sextiden eller senare gick han över till sin bostad och intog sin
middag, och efter en kort stunds middagsvila och läsning av
aftontidningarna anträddes åter en lång vandring ut på
Skansen. Han stannade vid varje bur, talade med alla djur, älskade
vart enda ett av dem, han var den sanna djurvännen.
I den nu så moderna reklamen var Artur Hazelius som i så
mycket annat en föregångare. Han nedlade mycket stor
omsorg på Skansens affischer och program. Jag fick alltid göra
första utkastet och sedan var det hans stora nöje att ge mig
många plakat om mitt stackars programbarn, att med röd och
blå krita och många pekande händer göra det fylligare och
mera berättande. »Vattnet spelar vid Renberget — Bäckarna
porla vid Björkliden —- Renarna avteckna sig mot aftonhimlen
—- Flottans musikkår spelar vattenstycken vid Framnäs.» —
— »Dikta affischen ur hjärtats djup con amore.» Jag kan inte
skryta med att doktorn de första åren var vidare nöjd med
mina utkast. Han fann dem aldrig nog saftiga. »Det skall vara
som en saga», sade han ofta. Men jag hade mycket svårt att se
något sagolikt i t. ex. smörgås med skinka å femton öre. Gång
på gång bad jag att få slippa affischarbetet, på grund av min
oförmåga och ohåga, men fick till svar »Nej, min lilla S. M.,
man kan allt vad man vill, öva, lär att älska även det tråkiga
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
