- Project Runeberg -  Fataburen / 1933 /
32

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VISEN LEWIN OCH SIGRID BEHM

sånger och gamla låtar. Som avslutning på festen tågade alla
i den sena timmen under sång till säldammen, som doktorn
låtit upplysa med bengaliska eldar och där de nyfikna
sälgub-barna stucko upp sina nosar, när skaran kom tågande. Så gick
marschen alltjämt med doktorn i täten till vargarna, och det
var underligt främmande att höra deras ylande i den stilla
vinternatten.

Dessa fester uppväckte hos Artur Hazelius minnen från
lyckliga ungdomsdagar i fädernehemmet vid Mäster Samuelsgatan.
Han brukade berätta, hur han kunde komma hem och
överraska sin mor med ända till 30, 40 studenter. Ack vad han älskade
att i minnet genomgå dessa glada samkväm med sång och
hänförda tal för allt som då värmde en ungdoms sinne; hur talaren
kunde ta plats på salsbordet, varefter ungdomarna vandrade
under sång runt våningen. Hur lyste ej doktorns vackra blå
ögon, då han skildrade allt detta, han blev strax en ung student
från 50-talet. Ja, Gud välsigne alla lyckliga minnen — världens
enda tillförlitliga föryngringsmedel och skönhetssalva.

Författarinnan Helena Nyblom berättade för mig en gång
om det nordiska studentmötet i Köpenhamn år 62, om
hänförelsen för den skandinaviska tanken, för förbrödringen emellan
de nordiska folken, som då fyllde allas hjärtan. Hon talade sig
varm och ung, då hon dröjde vid Helena Roeds första möte
med Artur Hazelius just under dessa hänryckningens dagar.
Sång och tal och sång igen och svärmeri i »den grönne Skoven»,
och då alla de unga slutligen måste skiljas och båten med de
svenska studenterna glider ut från Köpenhamn står hon på
kajen och gråter. »Ack, lad mig faa en Hue at favne!» ropar
hon. Artur Hazelius slungar i hennes framsträckta händer sin
vita mössa och med denna tryckt mot sitt hjärta ser hon båten
glida bort mot den svenska kusten. I fören står Artur
Hazelius med sitt långa mörka hår fladdrande för vinden.

Nästan varje år på eftersommaren företog doktorn en
kortare rekreationsresa. Hans kappsäck kunde stå alldeles
färdig-packad, men dagar, ja ibland veckor gingo, och han kunde ej

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1933/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free