Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustavsson Oxenstierna omkring 1620 lät Arent Slott bygga
en papperskvarn bredvid mjölkvarnen i Uddbyfallet. Mäster
Arent hade tidigare varit pappersmakare i Uppsala och fick
nu till sin död njuta Uddbyverket för ett »skäligt arrende».
Riksdrotsen välvde emellertid ännu större planer. Den 27
mars 1633 proponerade han i rådet, »huruledes han ärnade
att låta anrätta ett faktori vid Tyresjö, frågandes om han någre
privilegia därtill skulle behöva. Ty på den ene sidan spelar
Cronones rätt, och på den andre sidan adelige privilegia och
friheter.» Per Brahe, som alltid en principfast väktare för
dessa sistnämnda, replikerade genast, »att han må göra på sitt
gods allt vad han vill, undantagandes det som vore jus
majestatis», och ingen hade något att invända häremot. Icke desto
mindre lär herr Gabriel 1636 ha utverkat ett privilegiebrev för
sitt tillämnade faktori. Han kom emellertid aldrig att begagna
sig av sin rätt. Då godset 1648 vid sonens död tillföll Maria Sofia
De la Gardie, voro kvarnen och pappersbruket de enda
anläggningar, som funnos vid Uddby. Om Follbrinkströmmen veta vi
endast, att den några år senare var disponibel för nya projekt.
Gustav Oxenstierna, Maria Sofias man, synes vid Tyresö
ha börjat åtskilliga förbättringar, som fullföljts av änkan. För
1647 har jag ur räkenskaperna antecknat, att soldater röjt
Stockholmsvägen, för 1649, året efter hans död, att en rad
hantverkare, murmästare, plåtslagare och andra, betalats. Över
huvud synes Maria Sofia ha intresserat sig för det vackra
slottet, dess trädgårdar och dess skogar; framför allt var hon
rädd om ekarna, särskilt i de närmaste omgivningarna, där
hon tydligen räknade dem som omistliga prydnader. Däremot
synes hon ej ha haft lust att betunga sig med egendomens
skötsel. Medan landböndernas ränta självfallet uppbars för
hennes räkning, var huvudgårdens jordbruk under hela hennes
tid utarrenderat. År 1650 voro arrendatorerna Mäster Hans
Hovslagare, Mäster Staffan Barberare och Mäster Filip
Skräddare — namn representativa för den borgerliga miljö, inom
vilken grevinnans ekonomiska verksamhet som vi skola finna till stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
