Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en Noach Örn, som erinrar, att han avtalat att arrendera
strömmen för att där anlägga ett mässingsbruk. Planen hade
emellertid mött betänkligheter i bergskollegiet, då den nya
anläggningen befarades skola konkurrera med mässingsbruken i
Nacka och Vällinge om skogen. Detta var dock enligt Örns
mening en orimlighet. Grevinnan borde själv tala med
presidenten. Om hon följt rådet och misslyckats eller andra hinder
kommit emellan, veta vi ej. I varje fall kom planen ej till
utförande. I stället fortsatte hammaren som förut att arbeta för
de stockholmska kopparslagarnas räkning. För att trygga
den mot konkurrens utverkade grevinnan den 5 december
1661 ett bergskollegiets privilegium med den värdefulla
klausulen, att ingen finge bygga någon ny kopparhammare, som
kunde konkurrera med hennes. Liksom övriga anläggningar
var hammaren utarrenderad. Arrendet utgjorde länge 600
dlr kmt om året men nedsattes på 1680-talet till 500. Genom
olika processer är det även i fråga om detta verk sörjt för att
eftervärlden kan vinna en ingående kännedom om dess öden
och de olika arrendatorernas vedermödor. Men utrymmet
medger ej här någon redogörelse för denna långa och ganska
invecklade historia.
I 1647 års donationsbrev på Vättinge ström hade inryckts
ett förbehåll till fromma för Kungsholmsvantmakeriets
valkkvarn — barnhusets synes man ha glömt. Det vid upplåtelsen
knutna villkoret är givetvis anledningen till att vi ej höra något
om mellanhavanden med det slorffska manufakturiet. Den 8
februari 1663 köpte emellertid Maria Sofia De la Gardie av
Anders Slorffs änka Kerstin Brenner — eller »Slorvinnan»,
som hon ibland får heta även i ganska officiella aktstycken —
för 400 dlr smt hennes valkkvarn. Förklaringen till denna affär
var otvivelaktigt, att grevinnan själv börjat tänka på att upptaga
klädesfabrikation. Den 20 mars 1663 skriver en Sigfrid Höök
till henne från Amsterdam, att »lakenberederiet» (d. v. s.
klädesväveriet) vore »väl att practicera och i verket ställa, där man
gode privilegier av H. K. M:t där å bekomma kunne»; 20 000 rdr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
