Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL ERIK STENEBERG
är värt beaktande, fig. 4. Det är daterat i modellens dödsår
1623. En replik i Gripsholmssamlingen tillskrives Elbfas; de
båda dukarna härröra emellertid från en något äldre
hovkonter-fejare. I all sin enkelhet är detta tidiga representationsporträtt
utomordentligt verkningsfullt, något som delvis beror på
gubbens orubbligt stränga ansikte men i all synnerhet på
kompositionens monumentala slutenhet och bredd. Man torde som
ett genomgående stildrag hos de svenska i6oo-talskonterfejen
intill denna tid kunna konstatera en benägenhet att med alla
medel breda ut sig i planet. Här har denna ytsträvan satt sin
prägel särskilt på händerna och manteln. Vänstra handens
flata hållning mot höften kan observeras redan i porträtt från
föregående sekel. Den färgfattiga klädseln utgöres av en
pälsbrämad »kjortel» av svart, fasonerad sammet lik den som bars
av Gustav Adolf; spetskragen har den liggande form, som vid
denna tid börjar bli allmän.
»Anno 1648» står målat under det
Gyllenstierna-af-Lund-holmska vapnet på en duk med två små barn, vilka troligen äro
Maria (f. 1639), dotter till Göran Gyllenstierna (1601—46),
och en yngre bror, fig. 5. I jämförelse med nyssnämnda arbete
från 1623 är utvecklingen i realistiskt återgivande påtaglig,
figurerna ha fått volym och stöta ej intill ramen. Som
gruppporträtt befinner sig dock bilden på ett tidigt stadium. Viljan
till samband finnes: de små hålla varandra i hand. Men utöver
denna enkla ansats till tematisk förbindelse kommer
konstnären ej; någon strävan efter kompositioneli enhet kan inte
märkas. Figurerna verka hopflyttade från två skilda porträtt.
Det vill nästan synas som om konstnären varit barnspecialist;
hans pensel återfinner man i ett par Nordiska museet tillhöriga
porträtt från 1649, föreställande två små flickor Horn. Vem
denne »barnporträttör» varit återstår att ta reda på. Hans stela
konterfejtyp är bevarad ännu i den över 20 år senare bilden av
den vid 8 års ålder avlidne Axel Gyllenstierna. Trots dennes
magnifika utstyrsel å la mode med rik bandbesättning måste
stilen i jämförelse med den just begynnande ehrenstrahlska
I140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
