- Project Runeberg -  Fataburen / 1933 /
176

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELISABETH T HORMAN

det högt eftertraktade duktyget i damast. Sedan Gäfverbergs
verksamhet kring sekelskiftet uppgått i Flor, förbli Flor och
Vadstena till och med 1840-talet landets främsta damastväverier;
de tvingades tyvärr av ogynnsamma förhållanden att lägga
ned arbetet, Vadstena 1843, 1845. Av intresse är att lägga
märke till den obrutna kontinuiteten mellan Vadstenadamasten
och vår nutida yrkesvävda damast: de sista Vadstenavävarna
överflyttade på 1860-talet till Hellgrens i Örebro, och från
Heligrens har vår främste nutida vävare, godsägare C. G. Widlund,
hämtat mycket av sin kunskap. — Övriga rätt betydande
manufakturer nödgades ungefär samtidigt att sluta: Garbergs i
Gävle efter 13 års verksamhet, år 1846, samtidigt med att
H. H. Wesslau finner lämpligt att från Göteborg överflytta
först till Kallebäck och senare till Wettersholm, samt P. M.
Lundström och C. M. Pettersson i Vadstena (de hade åren
1833—1839 arbetat tillsammans med signaturen P. & L.,
Vadstena), vilka slutade åren 1849 och 1850. På några få platser
fortsatte dock alltjämt skickliga yrkesutövare att väva damast.1

Främst bland dessa väverier, känt och uppskattat både inom
och utom vårt land och intagande en viss särställning, är det
Stenbergska väveriet i Jönköping, verksamt från 1820-talet
och fram till året 1883. En sen ättling av den sällsynt
vävkun-niga släkten Oxelgren (se Hanna Fribergs uppsats Småländska
prästgårdsvävnader, denna årsbok 1931), Ulla Colliander, gift
1822- med snörmakaren Gottfrid Stenberg, gjorde här sin
insats. Hennes starka konstnärliga och tekniska begåvning,
hennes småländska ihärdighet och okuvliga flit blevo bärande
för en utövning, vilken i ett halvt århundrade ägde rykte som
den främsta i vårt land.

Det är först rätt sent, som fru Stenberg för första gången,
år 1855, till Kungl. Kommerskollegium inlämnar
redovisning för sin verksamhet. Tyvärr föreligga inga närmare upp-

1 Från och med 1820-talet sprides damasten också som en art av hemslöjd
ute på den svenska landsbygden tack vare outtröttligt intresse av två
generationer av släkten Ekenmark.

176

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:11:07 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1933/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free