- Project Runeberg -  Fataburen / 1933 /
182

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ELISABETH T HORMAN

nog för att hon i detta fall fullt ut skulle kunna lita till egen
kraft.

Tekniskt kommer alltså den stenbergska utövningen att bliva
olik övrig svensk damastvävnad, där man fortfarande av många
orsaker begagnade simpelstolen; bl. a. blevo de kontanta
utgifterna för ständiga förändringar och idel nya mönster då
mindre kännbara. För vävnadens utseende spelar en äldre
eller en nyare metod — såvida inställningen av varp och vävt
är densamma — för övrigt ingen roll; det är endast om man
känner tidpunkten för vävnaden ifråga, som man kan gissa sig till
det ena eller andra tekniska förfaringssättet.1

Vad beträffar en annan viktig omständighet, materialet, skiljer
sig ej minst fru Stenbergs damast från all övrig svensk
1800-talsdamast; där andra hade använt s. k. löngodsgarn, d. v. s.
det garn som de underhavande på en gård spunno till gårdens
fru, begagnade hon rätt tidigt, enligt en anteckning redan 1841,
engelskt maskinspunnet garn. Även en annan väsentlig skillnad
föreligger: inom svensk yrkesvävnad hade man begagnat sig
av tät varp och gles väft; garnåtgången blev på så sätt mindre,
arbetet gick raskare och varan blev billigare. Fru Stenberg
begagnade däremot för sitt finaste duktyg (med 60 nummers
garn) en gles varp i vilken väften packades; härigenom blev
varan dyrare — det stenbergska duktyget ansågs alltid dyrt —
men man åstadkom en täthet och glans, som kom detta duktyg
att i skönhet överträffa allt övrigt svenskt. Godsägare Widlund
tillerkänner detsamma en »internationell kvalitet». Det står det
bästa utländska mycket nära.

Till sitt material och till sin metod men även till sin
ornamen-tik är det stenbergska duktyget väsentligt olika annat svenskt
duktyg. (De senare manufakturerna Källäng och Kinnabacka
äro här undantag.) Den svenska damastvävnadens ornamentik
hade från första början visat ett starkt beroende av sachsisk stil;
det kunde dock aldrig bliva fråga vare sig om en direkt kopiering,

1 För ett flertal uppgifter rörande tekniska frågor m. m. står förf. i
tacksam förbindelse till godsägare C. G. Widlund.

182

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:54:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1933/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free