Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGURD ERIXON
Abraham Hiilphers Medelpads-skildring m. fl. uppge, att
övergången från slända till tyskrock skedde omkring 1700. I nedre
Sverige gick det troligen snabbare — trots bristen på daterade
pjäser — men i övre Dalarna och andra skogsbygder i inre
Sverige så pass långsamt, att sländspinningen kunnat fortleva
ganska friskt ända fram till våra dagar.
Det finnes emellertid en hel del vevrockar utan trampa,
som skulle kunna tyda på, att mellanled funnits före den tyska
tramprocken. Sålunda äga vi ett antal små och stora
spol-rockar, som sakna trampa och vingar. De ålderdomligare
av dessa äro dock för små att här komma ifråga, de ha aldrig
varit annat än spolrockar eller möjligen nyttjats för silke. Andra
visa sig i själva verket vara avmonterade eller omgjorda
spinnrockar. Enligt Gertrude Jekyll synes emellertid vevrocken ha
fortlevat intill nu som spinnrock på de brittiska öarna, liksom
fallet är på Färöarna (Jirlow). I Syd- och Sydösteuropa ända
upp i Rumänien och Ungern liksom i främre, södra och östra
Asien är det vevrocken utan ben, som — vanligen i mycket
primitiv form — utgör den viktigaste eller enda tekniska
efterföljaren till sländan. Detta medför, att vår s. k. långrock,
vars väldiga hjul drives med vev, fig. 12, kunde väntas ha gamla
anor även på svensk botten. Folktraditionen motsäger dock
detta på många håll, och benämningar som fabriksrock och
bomullsrock, som förekomma vid sidan av långrock och
storrock, antyda detsamma, såsom Gerda Cederblom redan 1909
påvisat i Fataburen. I Västmanlands fornminnesförenings
årsskrift 1932 har Ragnar Jirlow framlagt nya fakta rörande
långrockens inkommande under 1700-talet och påpekat, att äldsta
belägget på dess existens här är från 1744. Hur importen gått
till är dock ej ännu fullt klart. Den geografiska utbredningen
brukar i sådana tvistiga fall kunna ge ledning. Jag har på kartan,
fig. 13, lagt ut alla nu av mig kända långrockar i Sverige. Ehuru
fördelningen är litet ojämn, då tiden ej nu medgivit större
fullständighet, visar det sig dock, att, om man frånser tre
anhopningar i Västergötland, av vilka två torde bero på inverkan
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
