Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISKA MUSEET OCH SKANSEN
av vilka några exemplar erhållits vid Elieholm. Det är en typ,
som är känd från Estland, Sydryssland och Ungern, men som
ej lär vara påvisad i västra Europa. Detta är ej den enda
företeelsen i Blekingekulturen, som pekar på starka samband åt
sydost.
En liten 54 cm lång modell, fig. 6, av en av de numera
alldeles utdöda, men ännu för en mansålder sedan för
Blekingekusten så karakteristiska råsegelsekorna har förfärdigats av en
gammal fiskare och snickare på Hasselö utanför Karlskrona.
Intressant är särskilt den i alla betydelsefulla detaljer särdeles
noggrant utförda riggen. Icke blott det rakskurna seglet
framtill, sträckt med ett slags rudimentär bolin och likväl
samtidigt, vid bidevindsseglats, utspänt med den till detta slags rigg
hörande klostången, är av en utpräglad lokaltyp. Även
fastgörningen av vant och stag uppvisar egenartade och ålderdomliga
metoder. Bland fiskeavdelningens nyförvärv förtjänar dessutom
ett ålderdomligt laxöringsljuster från Jämtland att nämnas.
Dess »solfjädersform», där alla spetsarna utgå från en gemensam
stam, ur vilken de äro utsmidda, är mycket gammal och hör i
vårt land till synes närmast ihop med Norrlands fjällfiske.
Ett respektingivande vargspjut, vars i skaftet infällda spets
är lång och försedd med tre eggar, visar sig vara en tillämpning
av en ganska vanlig regel, nämligen att bonden gör sina
jaktvapen av kasserade krigsvapen. I detta fall är det en av de
gamla trekantiga bajonetterna som fått bli vargskallspjut i
Häryda socken i Västergötland. Från samma landskap,
Långhems socken, komma tre »tanor», enkla apparater för spänning
och torkning av smärre pälsskinn. Det är en kluven, med
dymlingar hopsatt tunn bräda, som stickes in i det »helsnodda»
skinnet vilket sedan spännes ut med kilar. För iller behövs
en 13 cm bred »tana»; den för mård är 10 cm bred, den för
ekorre endast 7 cm. Som bevis på systematisk pälsjakt i
Götaland äro dessa redskap högst intressanta.
För många grupper av redskap hörande till det textila
arbetet är den konstnärliga utsmyckningen så domi-
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
