Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
död. Det var tomhet i rummen, och utanför
dem en ännu tommare rymd.
Efter maten slet han af krage och
halsduk — han kunde icke andas. I fickan bar
han ett bref från hustrun, det var två dagar
gammalt. Han hade menat att öppna det i
går, men så hade han drifvit ut till Lidingön
för att se på några bytestomter och kommit
hem med Brevik i en förfärlig oro, emedan
båten varit full af osympatiska figurer; sä
hade han ämnat läsa det på kontoret i dag,
men där hade ju arbete tagit honom, nu
alltså — bon! Han slet upp kuvertet.
Det var det vanliga. Samma parfym och
monogram, små fyrkantiga, råttgrå sidor med
stor fyrkantig piktur. Och så engelska — det
förbannade språket, som hon envisades att
skrifva på, ehuru hon kunde svenska. Och
innehållet det gamla — »Lord Baxtonhouse»,
»vice President Ruffontough», »Duc de
Cassa-minto», nej, han vrickade ju tungan på att
läsa de löjliga hotelljournalernas paradnamn!
Sångaren Maduro, tenor, naturligtvis, var
förtjusande, och en berömd specialist från Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
