Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbillade mig se allt liägra i ett par vackra
ögon, men det var tomheternas tomhet, och
då jag till sist fann maka och hem voro dessa
blott skal utan kärna. Men så, kära Hugo
Griff, har jag ändtligen lyckats lösa gåtan.
Utan all sentimentalitet vill jag säga dig, att
jag alltid varit mycket ensam, rent af
förfärligt ensam. Som liten, som skolpojke, som
konfirmand och lärling i lifvet, och sedan
vidare och vidare. Min mor hann jag aldrig
se, min far kan jag säga var mig främmande
och öfver hufvud taget kan jag ej reda upp
min släkt och dess förhållanden. Vänner och
kamrater ha kommit, men alltid åter gått,
likaså med mina drömmar och min åtrå.
Ensam alltså. Jag säger det, kära Hugo, utan
all sentimentalitet — endast under lite’
inflytande af visky, som du nog hör på mina
omtuggningar och upprepningar. Tja. Men
nu äro vi där. Jo, ser du — jag måste dricka
i botten! — just ensamheten var lösningen.
Nu är jag så ensam, jag kan bli, och hvar
enda natt sitter jag här och drömmer. Aldrig
har jag varit så lycklig! Nu vet jag precis hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
