Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge föreföll underligt upphetsad, trots
den undertryckta rösten.
— Tror du ej på idén? tilläde han.
Griff mumlade några betydelselösa reflek-
tioner öfver spekulation i allmänhet och sen
hade de kommit in på ämnet ansvar. Men
Helge hade hädat och yttrat så besynnerliga
paradoxer att Griff till sist tämligen
allvarsam kallat honom en egoist. — Det har du
blifvit här hemma, sade han.
— Ja, det har jag. Men hela lifvet har
gjort mig till det. Och det gläder mig ej att
jag är det. Ty det bara förvärrar dagarna och
förlänger dem. Jag är trött på mig själf.
För första gången yttrade Hugo en tanke
om hans äktenskap:
— Det är märkvärdigt att ni icke äro
skilda. Jag känner ju ej din hustru, men så
som du själf talar om dig — och jag måste
tillstå att du icke mer, som förr, förställer
dig eller gör dig bättre — kan jag ej begripa
att hon vill vara bunden. Hon måste ju
exempelvis anse dig som alkoholist.
— Naturligtvis, ehuru jag inte är det, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
