Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bleka anemoner, fattiga och frusna, men
oskyldiga och milda. Ljusblå tårar.
Det är tomt omkring mig, tänkte han.
Inga önskningar mer. Det är blott det man
icke har, man lefver för. Om jag nu ser på
mig själf, är det som att se in i en spegel
och icke upptäcka sin egen bild, endast
rummet man står i. Jag är ingenting i en död
miljö.
— Skola vi tända? frågade han för att
bryta tystnaden. Men Hugo skakade på
huf-vudet. Det var ännu så ljust — en
pärlemordager. Öfver salongens gula möbler föll
verkligen också ett återsken som af nedgången sol.
Sandklippor vid vissa stränder kunna
bibehålla denna ton och till och med i gråväder
få den att lysa.
Då öppnades sakta en dörr och en liten
krumböjd gumma i svart kjol och en spräcklig
snibbsjal öfver de magra axlarna kom sakta
in i salen. Hon verkade så spökaktig att Griff
förfärad grep Helge i armen och stum pekade
på synen. Bendel log:
— Det är min portvakt — hon skall upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
