Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
serat, som hade det icke varit hans egen
dotterdotter? Aldrig kunde Helge glömma
den synen, äfven nu rodnade han vid minnet.
Hon som satt där med ett hvitt hår under
en svart spetsmössa, och som med färglösa
ögon utan bryn slött betraktade honom —
var det Tilda Karlsson, arftagerskan, som en
gång i hög frisyr med bränd pannlugg och
fräcka, lystna blickar fört honom ned i
Larssons hvalfrum i gamla Frimurarflygeln ? Hon
hade haft knäppkängor och högröda strumpor
— när hon slamsade omkring såg man henne
ända upp i knävecken. Och den nakna halsen,
som var urringad ned på brösten, hade burit
ett bärnstenshalsband; ja, han såg bilden
som vore den från i går... Här satt hon nu,
en mumie. Hvad sorts lif hade hon fört —
eller var det något ärftligt?
Han kom ihåg Yrsa och förskräcktes
öfver sin tankspriddhet. Hon tänkte säkert
också på hans känslor ty hon hviskade:
— Säg något, hvad som helst!
— God dag fröken Karlsson, hälsade
Bendel, ni känner väl inte igen mig? Jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
