Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hennes karaktär att jag icke nog kan
betona den. Och nu skall jag i korthet —
Helge lyfte handen. Han hade blifvit
mycket blek och satt lutad mot trädstammen.
— Ett ögonblick! bad han.
— Du är väl inte sjuk? sade Ask
förskräckt.
Bendel drog ett djupt andedrag.
— Nej.
Han såg notarien in i ögonen och sade,
långsamt och allvarligt, i en stilla ton:
— Tom, det du har sagt på ditt
praktiska och lite’ burdusa sätt är för mig det
högsta och det sista i lifvet! Det låter
högtidligt — men så är det. Jag tycker allt annat,
barndom, Amerika, äktenskap, krasch och fall
bara blir till ingenting i jämförelse med Yrsa
Holm. Det där som du, och vi alla,
hvardag-ligt kalla ’kär i’ — ack, det är det inte! Det
är något så ofantligt mycket högre och något
som jag aldrig förr känt eller ens trott på!
Jag vet inte hvad Yrsa har sagt till dig
angående mig, men äfven om det blott är dina
egna raska konklusioner, vill jag ärligt
till-*29. — Fat a Morgana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
