Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gula takbården började svälla, och då ögoneri
föllo ihop, liknade den en äng, täckt af gula
blommor, hvars hufvuden sakta nickade i
hvarandra under en mild vind. Hans sömn
blef drömlös.
Men natten höll honom vaken. Det var
månsken, och en strimma, som föll på den
rutade gardinen, kom fönstret, karmen och
äfven delvis rummet att synas underligt stelt,
kallt och hvitt, som hade alltsammans varit
ut-fördt i porslin. Han kunde genom det tunna
tyget se trädstammar och grenverk, löfmassor
och frukter, äfven enskilda kvistar och blad.
Skuggspelet på gardinen rördes sakta, och då
ibland en fläkt lyfte en flik af den, tecknades i
den blå och silfverlysande natten ljus- och
mörkpartier som en gyttring af gjutjärn och
fajans.
Han låg och tänkte på sitt lif och han
tyckte att det varit rikt och ringa, hvitt och
svart som fajansen och järnet. Om han blifvit
en stor konstnär — hade det väl erbjudit
honom rikare skönhetsvärden, större
lyckomöj-ligheter, sedan den första berusningen gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
