Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fattade henne hårdt om handleden.
— Kom in, sade hon.
Hon gick före honom genom de tomma
rummen in i sitt eget, hvilket stod orördt
och hade skimmer och doft som rosor.
— Nej, Helge, jag är icke sjuk, men
under det att jag gick och väntade på dig blef
jag rädd. Säg något —
Bendel sade ödmjukt:
— Jag älskar dig.
— Då är allt bra, sade hon, och läpparna
darrade. Plötsligt fylldes hennes ögon med
* tårar och hon började gråta.
— Bry dig icke om det! hviskade hon.
Han höll henne uppe i sin famn och
svarade:
— jag gråter också, lilla Yrsa, och jag
vet ej hvarför — det är kanske så lyckan i
lifvet skall tagas emot.
Då de sedan stodo vid fönstret mot
Stadsgården och sågo ned på staden och de
blänkande vattnen, mindes han sin gamla bild om
Fata Morgana.
— Morgana var en trollkvinna, sade han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
