- Project Runeberg -  Lag om fattigvården den 14 juli 1918 med senare ändringar och därtill hörande lagar : fjärde upplagan /
8

(1925) [MARC] Author: Gustaf Alfred Aldén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fattigvården i Sverige. Historisk översikt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och orkeslösa ihjälklubbades eller att dessa togo sig
själva av daga. Även de sjuka och vanlytta barnen
skulle vårdas av föräldrarna; gamla och orkeslösa
skulle underhållas av sina barn. I tre av våra äldsta
landskapslagar stadgades skyldighet för barnen att
draga försorg om sina åldriga föräldrar, och straff
drabbade den son eller dotter, som vräkte fader eller
moder.

Åldringar och arbetsoförmögna kunde till fränder
eller oskylda överlåta sin egendom (s. k. flatföring)
och på detta sätt skaffa sig försörjning, ungefär vad i
senare tid kallats »födoråd» eller »undantag», men
ända till Birger Jarls tid voro de därigenom »gävträlar».
För övrigt hade den behövande ingen annan laglig
utväg än att taga till staven och tiggarpåsen.

I några landskapslagar stadgades, att om vanfört
och fattigt folk färdades by eller bonde emellan, skulle
varje bonde vara skyldig att giva husrum och mat åt
den fattige för en natt. När en fattig vandrare gick
genom en annans gärde, kunde han saklöst förse sig
med ärter, rovor, bönor eller annat till den mängd
han förmådde »utan bunden börda medföra». Och
även stadgades: »Stjäl en fattig man, den verkligen
allmoseman är, en kaka bröd eller ett mål mat, vare
han saklös, dock må han ej oftare än tre gånger stjäla
saklöst». Sådana bestämmelser kunde ej annat än
framkalla och gynna tiggeri och lösdriveri.

Kyrkans män framhöllo, att det var Gudi en
behaglig gärning att giva de fattiga allmosor. Vid större
kyrkor och kloster upprättades hospital (sjukhus) och
helgeandshus för sådana åldriga sjuka och vanföra,
som ej kunde gå omkring och tigga. Men för
sådana behövande, som kunde förflytta sig, blev tiggeriet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:55:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fattig25/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free