Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lag om lindring i mindre bemedlades kostnader för vård av sinnessjuka, sinnesslöa och fallandesjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
lindringen utan hinder av förut meddelat beslut
jämkas, efter som skäligt finnes.
Därest hans ekonomiska ställning så förbättrats, att
han icke längre är att anse såsom mindre
bemedlad, äger fattigvårdsstyrelsen att av honom uttaga
ersättning för vad fattigvårdssamhället enligt denna lag
fått vidkännas i kostnad för sinnessjukvården, så
framt styrelsen icke finner skäl till eftergift.
Angående talan om utbekommande av ersättning,
som här avses, skall vad i 67 § i lagen om
fattigvården är stadgat äga motsvarande tillämpning.
6 §. Sådan lindring i kostnad för sinnessjukvård,
som beredes enligt denna lag, skall icke betraktas
såsom fattigvård.
7 §. Angående klagan i mål och ärenden, som
behandlas i denna lag, skall i tillämpliga delar gälla vad
i lagen om fattigvården stadgas för motsvarande fall.
8 §. Vad i denna lag finnes föreskrivet angående
beredande av lindring i kostnaden för sinnessjukvård
gäller även beträffande vård av sinnesslöa och
fallandesjuka å staten eller landsting tillhöriga
sinnessjukhus eller anstalter för sinnesslöa eller å enskilda
anstalter för sinnesslöa eller fallandesjuka, vilka åtnjuta
statsbidrag eller blivit för ändamålet vederbörligen
godkända; dock att i fråga om vård av sinnesslöa samt
sådana fallandesjuka, vilka äro intagna å
epileptiker-anstalter, lindring skall beredas även om
anstaltsvården eller sjukdomen ej fortfarit under i 1 § angiven
tid.
Denna lag träder i kraft den 1 jan. 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
