Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1903]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om han saknade medel till bekostande af läkarebetyg angående sitt
hälsotillstånd, borde han på fattigvårdssamhällets bekostnad förhjälpas
till erhållande af dylikt betyg. Men för sådan utgift borde ersättning
utgå af hemortskommunen lika väl som t. ex. för en sjuk persons
transporterande till sjukhus.
Tillika åberopades Medicinalstyrelsens resolution d. 2(5 juni 1899
angående ändrad lydelse af § 6 i särskilda instruktionen för stadsläkarne
i Gäfle, enligt hvilken stadsläkarne ägde för intyg, meddelade på
enskild begäran, taga betalning enligt taxan för vissa läkare d. 31 okt.
1890.
I utslag d. 9 febr. 1903 yttrade Kammarrätten (hrr frih.
Akei’-hielm, Biörklund, referent, och ron Woleker), att som, jämlikt
Medicinalstyrelsens resolution angående ändrad lydelse af § 6 i särskilda
instruktionen för stadsläkarne i Gäfle d. 26 juni 1899, jämförd med §
12 i taxan för arfvode åt vissa i civil tjänst anställda läkare för enskild
sjukvård och för intyg, meddelade på enskild begäran, m. m. d. 31
okt. 1890, fat tig vårdsstyrelsen, såsom ansvarig för Åkerbergs vård och
underhåll, varit pliktig att vid anfordran erlägga ifrågavarande, andre
stadsläkaren i Gäfle tillkommande arfvode,
samt fattigvårdsstyrelsens utgift i berörda afseende måste anses äga
sådant sammanhang med den fattigvård, som på grund af läkarens
undersökning tilldelats Åkerberg, att ersättning för fattigvårdsstyrelsens
omförmälda utgift borde gäldas af den, som det ålåge att den lämnade
fattigvården i öfrigt godtgöra,
alltså funne Kammarrätten ej skäl att göra ändring i det slut,
Öfverståthållareäitets utslag i öfverklagade delen innehölle.
Från beslutet var kammarrättsrådet Erickson skiljaktig och
anfördo: Som den utgift, fattigvårdsstyrelson måst vidkännas för
läkare-undersökning och intyg om Åkerbergs hälsotillstånd och oförmåga att
med arbete sig försörja, ej är att hänföra till sådan fattigvård, hvarom
i 1 och 29 §§ fattigvårdsförordningen förmäles, finner jag skäligt
att, med ändring af Öfverståthållareärts utslag, så vidt det blifvit
öfverklagadt, befria fattig v årdsnämn den från att ersätta omförmälta
utgift 3 kr.
2.
Yrkande af lasarettssysslonian att för vård å lasarettet erhålla
ersättning af den person, som åtnjutit vården, har ansetts ieke böra
behandlas i den för fattigv&rdsmål stadgade ordning.
Sedan J. Sundqvist under särskilda tider åren 1900 och 1901
vårdats å länslasarettet i Sollefteå, yrkade sysslomannen vid lasarettet
O. Neander hos K. B. i Västernowlands län åläggande för Sundqvist
att gälda legosängsafgift med angifvet belopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
