Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1903]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm8-Nfts fattigvårdsstyrelse bestred krafvet, därför att Ester
Stabl, då hon intogs å lasarettet, innehaft lagstadd tjänst i Spånga
socken och husbonden således varit skyldig att’ bekosta hennes sjukvård.
K. B. i Uppsala län meddelade utslag d. 21 dec. 1901 och
yttrade, att enär den af sökanden erlagda afgiften för Ester Stähls
sjukvård ostridigt utgått jämlikt 1 § fattigvårdsförordningen, samt Ester
Ståhl, som d. 8 nov. 1900 kommit i behof af fattigvård, vid denna tid
ostridigt ägt hemortsrätt i Stockholms-Näs socken, förpliktades
Stock-holms-Näs fattigvårdssamhälle att ersätta Spånga fattigvårdssamhälle
omförmälda sjukvårdsafgift med 12 kr. 40 öre, Stockholms-Näs
fattigvårdssamhälle dock obetaget att efter befogenhet söka sitt åter af den
det vederborde.
Stockholms-Näs fattigvårdsstyrelse klagade hos Kammarrätten och
yrkade befrielse på det hos K. B. anförda skälet.
Spånga fattigvårdsstyrelse yrkade fastställelse af utslaget.
Målet afgjordes i Kammarrätten d. 5 juni 1903; och enär enligt
en från och med år 1895 gällande, mellan Stockholms läns
sjukvårds-kommitterade efter uppdrag af länets landsting och direktionen för
Serafimerlasarettet träffad öfverenskommelse Serafimerlasarettet vore en
sjukvårdsinrättning för nämnda län,
samt vid sådant förhållande hvad i 13 § af den genom kungörelsen
d. 21 okt. 1864 fastställda instruktionen för direktioner öfver länens
lasarett och kurhus föreskrifvits i fråga om fri sjukvård i vissa fall å
länslasaretten vore tillämpligt jämväl å Serafimerlasarettet,
ty och som i följd häraf Ester Ståhl, hvilken vid sitt intagande på
lasarettet ostridigt saknat egna medel, skolat, därest hon, på sätt Spånga
sockens fattigvårdsstyrelse uppgifvit, vid nämnda tid ägt hemortsrätt i
Stockholms-Näs socken, å samma lasarett erhålla kostnadsfri vård,
alltså funne Kammarrätten (hrr frih. Åkerhielm, Östbeig och
Lagerbring, referent) skäligt att, med ändring af K. B:s utslag, befria
Stockholms-Näs fattigvårdssamhälle från den samhället i målet ålagda
ersättningsskyldigheten.
Från beslutet var kammarrättsrådet Juel skiljaktig och anförde:
>Som upplyst och ostridigt är, att Ester Ståhl, då hon för erhållande
af vård d. 8 nov. 1900 infördes från Spånga socken till
Serafimerlasarettet, innehade tjänBt i socknen, samt det således, jämlikt 4 §
fattigvårdsförordningen ålegat hennes husbonde att om henne taga
sådan vård, att hon ej fallit fattigvården till last, alltså och då det
icke ens uppgifvits, att tjänsteaftalet upphört, innan Ester Ståhl från
lasarettet utskrifvits, samt ifrågavarande vård således icke är att
hänföra till fattigvård enligt 1 § nämnda förordning, instämmer jag i
det slut, hvartill Kammarrättens öfriga ledamöter kommit.»
Referat af fatligvårdtmål.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
