Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1904]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23.
Tfist om behof enligt 1 $ fat tig vårds förord ningen.
Sundsvalls stads fattigvårdsstyrelse beviljade stenarbetaren Karl
Fredrik Gustafssons hustru Matilda Charlotta Gustafsson, som öfvergifvits
af mannen och vore oförmögen att försörja sig och sina fyra
minderåriga barn, understöd den 19 september 1902 med 7 kronor 46 öre,
den 6 oktober med 7 kronor och den 16 oktober med 5 kronor. Sedan
Gustafsson själf återkommit till staden, intogs han den 4 berörda oktober
å stadens försörjningsinrättnings sjukafdelning och vårdades där till den
12 i Samma månad, då han ånyo afvek från staden.
Den 18 oktober 1902 sökte fattigvårdsstyrelsen ersättning af
Stockholms stads fattigvårdsnämnd dels för mannens vård med 13 kronor
50 öre och dels för hvad fattigvårdsstyrelsen redan utgifvit och vidare
kunde komma att utbetala för hustruns och barnens försörjning, tills
vården om dem af Stockholms stad omedelbart öfvertoges eller behof vet
af understöd upphörde.
Angående hustruns behof af fattigvård åberopades två af legitimerad
läkare den 16 september och den 15 oktober 1902 utfärdade intyg, båda
af följande lydelse:
»Att hustru Matilda Charlotta Gustafsson lider af allmän svaghet
och i följd häraf är oförmögen att förvärfva hvad till lifvets uppehållande
för henne och 4 minderåriga barn oundgängligen erfordras, intygas
härmed på heder och samvete.»
Fattigvårdsnämnden hade icke något att erinra mot krafvet för vård
åt mannen. Däremot bestreds yrkandet om ersättning för understödet
till hustrun. Läkarbetygen innehölle nämligen ej, att hustru Gustafsson
vore oförmögen att förvärfva hvad till lifvets uppehälle för henne
erfordrades, utan de innehölle, att hon till följd af »allmän svaghet» —
en benämning som alltid användes, då sjukdom ej förefunnes — vore
oförmögen att försörja sig och fyra minderåriga barn, eller med andra
ord, att hon väl kunde arbeta och genom sitt arbete försörja sig själf,
men att vården om barnen hindrade henne från att arbeta. Då således
för hustru Gustafsson allenast förelåge fattigvård enligt 2 §
fattigvårds-förordningen, vore fattigvårdsstyrelsen ej berättigad till ersättning därför.
Ofverståthållaräit gaf utslag den 24 februari 1903;
och som fattigvårdsnämnden godkänt krafvet i fråga om
fattigvårds-styrelsens utgifter för mannen Gustafsson,
men fattigvårdsstyrelsen icke emot fattigvårdsnämndens bestridande
styrkt, att det hustru Gustafsson meddelade fattigunderstödet påkallats
af sådana omständigheter, som omförmäldes i 1 § förordningen angående
fattigvården den 9 juni 1871,
funne Öfverståthållarärt jämlikt 29 § åberopade förordningen skäligt
endast sålunda bifalla fattigvårdsstyrelsens talan, att fattigvårdsnämnden
förpliktades återgälda fattigvårdsstyrelsen dess i förstnämnda afseende
hafda kostnader med 13 kronor 50 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
