Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1905.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. 8.
Fråga om en nnderstftdstagare hade egna medel.
Sedan Stockholms stads fattigvårdsnämnds delegerade för beviljande
af fattigvård den 15 oktober 1902 tilldelat änkan Maria Sofia
Rosengren understod med 15 kronor i månaden, sökte fattigvårdsnämnden
den 28 i samma månad hos K. B. i Stockholms län åläggande för
Spånga sockens fattigvärdsstyrelse att draga försorg om henne och
hennes barn samt ersätta kostnaden för deras underhåll, till dess
afhämt-ning eller hemsändning komme att ske.
Vid ansökningen fogades dels läkarbetyg af innehåll, att änkan
Rosengren, som lede af blodbrist och kronisk bröstsjukdom, vore
oförmögen att försörja sig själf och sina barn, dels ock intyg af vederbörande
roteman att hon saknade alla medel till familjens uppehälle.
Fattigvård8styrelsen anförde, att änkan Rosengren vid mannens
frånfälle i februari 1902 erhållit såväl kontanta medel som ett efter
hennes förhållanden värdefullt lösörebo, hvadan hon icke kunde anses
vara medellös. Därför bestredes krafvet. För den händelse ytterligare
understöd ifrågasattes, yrkade fattigvårdsstyrelsen, att änkan och barnen
måtte omedelbart hemsändas.
Efter det fattigvårdsnämnden den 20 december 1902 erhållit del
häraf, tillkännagaf fattigvårdsnämnden, ätt änkan Rosengren vägrat
hemresa, till följd hvaraf fattigvården med januari 1903 indragits, och
hemställde om godtgörelse för fyra månaders understöd med 60 kronor.
K. B. yttrade i utslag den 9 juni 1903,
att enär änkan Rosengren med sina sex minderåriga barn, det äldsta
tio år, vid tiden för uppkomsten af ifrågavarande fattigvårdsbehof
ostridigt ägt hemortsrätt i Spånga socken,
samt fattigvårdsbehofvet med afseende såväl därå, att änkan
Rosengren enligt rotemansintyget befunnits sakna alla medel till familjens
uppehälle och annat förhållande icke af fattigvårdsstyrelsen visats, som
äfven å läkarbetygets innehåll måste anses hänförligt under 1 §
fattig-vårdsförordningen,
men fattigvården bort indragas med 1902 års utgång, vid det
förhållandet att begäran om hemsändande kommit fattigvårdsnämnden till
handa den 20 december 1903,
pröfvade K. B. skäligt i så måtto bifalla ansökningen, att Spånga
socken förpliktades att genom sin fattigvårdsstyrelse ersätta Stockholms
stad kostnaden för änkan Rosengrens och hennes barns underhåll under
två och en half månader med 37 kronor 50 öre.
Fattigvårdsstyrelsen klagade hos Kammarrätten och yrkade befrielse
från krafvet, då änkan Rosengren icke saknade tillgångar.
Till stöd härför åberopades ett intyg, att hon vid arfskifte efter
mannen den 9 juli 1902 bekommit ett till 303 kronor värderadt
lösörebo jämte ett mindre penningbelopp, som dock sedermera åtgått.
Palmgren, FattigvårdsmAl, arg. III. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
