Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1905.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Birgitta och Elsa Maria, födda i äktenskapet med Anna Ersdotter.
Familjen hade af Lastig, som vore boende i Sundsvall, lämnats utan
underhåll och därför kommit i bebof af fattigunderstöd.
Sedan skriften öfverlämnats till K. B. i Yästernorrlands län,
hördes Sundsvalls fattigvårdsstyrelse, hvilken medgaf, att Lustig ägde
hemortsrätt där i staden, men bestred, att fattigunderstödet betingatrf af
sådant bebof, som åsyftades i 1 § fattigvårdsförordningen. Då Lustigs
hostru vore frisk och arbetsför, hade det nämligen ålegat henne att
utan fattigvårdssamhällets betungande försörja sig och barnen.
Härpå svarade Leksands sockens fattigvårdsstyrelse, att då
familje-federn icke bidroge till familjens försörjning samt barnen vore endast
resp. 5, 3 och 1 år gamla, det uppenbarligen vore omöjligt för hustrun
att genom arbete förskaffa sig och barnen uppehälle. I allt fall vore
Lustigs hustru icke skyldig att försörja det äldsta barnet, som vore födt
i mannens föregående gifte. Därför hade fattigvårdsstyrelsen dåmera
också skilt detta barn från hustru Lustig och utackorderat detsamma
mot en afgift af 5 kronor i månaden, räknadt från den 1 april 1904.
Lämnad tillfälle att afgifva ny förklaring, yttrade Sundsvalls
fattigvårdsstyrelse allenast, att den fortfarande vidhölle, det fattigvården ej
tarit af behofvet påkallad.
K. B. t Västernorrlandå län afgjorde målet genom resolution
den 31 oktober 1904; och ehuru, enligt hvad Sundsvalls
fattigvårdsstyrelse medgifvit, Lustig och följaktligen jämväl hans hustru och
minderåriga barn ägde hemortsrätt i Sundsvall,
likväl och som i målet icke ens påståtts, än mindre visats, att
hustru Lustig till följd af någon af de i 1 § fattigvårdsförordningen
omförmälda omständigheterna varit urståndsatt att fullgöra den henne
åliggande skyldigheten att utan fattigvårdssamhälles betungande försörja
sig och makarna Lustigs minderåriga barn,
alltså och då således den hustru Lustig meddelade fattigvården icke
kunde anses hafva utgått på grund af ofvannämnda lagrum,
funne K. B. ansökningen icke emot Sundsvalls fattigvårdsstyrelscs
bestridande och de i 29 § berörda förordning härutinnan gifna
bestämmelserna kunna bifallas.
Leksands sockens fattigvårdsstyrelse klagade hos Kammarrätten.
Det vore otänkbart, att hustru Lustig skulle kunna, jämte det hon
vårdade sina späda barn, genom arbete förskaffa sig och dem nödigt
uppe-hölle, helst i orten icke funnes tillfälle till lämplig arbetsförtjänst. Och
under inga förhållanden kunde K. B:s resolution vara riktig, i hvad den
afsåge barnet Signe Karolina, till hvilket hustru Lustig ej vore moder.
Sundsvalls fattigvårdsstyrelse bestred fortfarande krafvet.
Kammarrätten, där besvären föredrogos den 20 december 1905,
utlät sig:
Kammarrätten (herrar Erickson, referent, Bodin, llermnarck och
Lybeck) finner ej skäl att göra ändring i K. B:s resolution, försåvidt
därigenom Leksands sockens fattigvårdsstyrelses anspråk på ersättning,
som lämnats Lustigs hustru Anna Ersdotter och makarnas minderåriga
barn Dagmar Anna Birgitta och Elsa Maria, ogillats.
Palmgren, Fattigvårdsmål, &rg. III. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
