Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1906]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd för henne och hennes tre minderåriga barn af 8 kronor. Den 6 i
samma månad hade om henne utfärdats ett läkarintyg, så lydande:
»Hustrun Lotta Andersson, som lider af åderbråck, är därigenom
hindrad att genom arbete försörja sig och sin familj.
Göteborg den 6 augusti 1904. ^ q ^^erg
med. d:r.>
Den 19 augusti 1904 sökte fattigvårdsstyrelsen hos K. B. i Göteborgs
och Bohus län, att Stockholms stad måtte förpliktas ersätta det utgifna
beloppet och hvad som ytterligare kunde blifva hustru Andersson i
fattigunderstöd beviljadt, intill dess hon blefve afhämtad eller hemsänd.
Familjen hade år 1902 ankommit från Stockholm till Göteborg. Efter det
mannen öfvergifvit hustru och barn, hade Göteborgs fattigvårdsstyrelsc under
år 1903 tilldelat hustru Andersson fattigvård, hvilken därefter af
Stockholms stads fattigvårdsnämnd godvilligt återbetalats. Familjen hade
således behållit hemortsrätt i Stockholm.
Skriften öfverlämnades till öfverståthållarä:t, som infordrade
förklaring från fattigvårdsnämnden. Denna medgaf, att hustru Andersson ägde
hemortsrätt i hufvudstaden, men anförde, att fattigvårdsnämnden ansåge
sådana omständigheter ej föreligga, att Stockholms stad borde godtgöra
hvad fattigvårdsstyrelsen ansett sig böra utgifva till underhåll af hustru
Andersson och hennes tre minderåriga barn.
Fattigvårdsstyrelsen genmälte, att genom läkarbetyget måste anses
styrkt, att fattigvården utgått enligt 1 § fattigvårdsförordningen, och
yrkade därför bifall till sin talan.
OfverståthållaråU afgjorde målet genom resolution den 17 oktober
1904;
och som fattigvårdsstyrelsen icke styrkt, att den fattigvård, hvarom
i målet vore fråga, påkallats af sådana omständigheter, som omförmältes
i 1 § fatligvårdsförordningen,
alltså funne Öfverståthållarä:t jämlikt 29 § samma förordning
fattigvårdsnämnden icke kunna mot sitt bestridande till den äskade
ersättnings-och försörjningsskyldigheten förbindas.
Fattigvårdsstyrelsen klagade hos Kammarrätten och yrkade under
åberopande af hvad den förut i målet anfört bifall till sin talan.
Fattigvårdsnämnden hemställde, att Kammarrätten måtte med ogillande
af besvären fastställa öfverklagade resolutionen såsom lagligen grundad.
Målet föredrogs i Kammarrätten den 12 februari 1906, därvid
Kammarrätten (herrar Biörklund, Erickson och Bodin) utlät sig:
Som fattigvårdsstyrelsen icke genom ett i målet åberopadt läkarbetyg
eller eljes visat, i hvad mån fattigunderstödet må hafva betingats af
sådant behof, som afses i 1 § fattigvårdsförordningen,
alltså finner Kammarrätten ej skäl att göra ändring i det slut,
Öfverståthållarä:ts resolution innehåller.
Föredraganden sekreteraren Palmgren var skiljaktig och yttrade:
Som det får anses utredt, att dtt hustru Andersson beviljade
understödet betingats af s&dant behof, som omfömiäles i 1 §
fattig-vård8förord ningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
