Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1910]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ersättningsanspråk till 88 kronor 50 öre, därav 28 kronor utgjorde
kostnaden för Janssons underhåll å Kumla sockens fattighus under fjorton
dagar från och med den 19 september till och med den 2 oktober 1908
samt 60 kronor 50 öre motsvarade utgifterna för Janssons vård å
länslasarettet och för hans ditforslande. Jansson hade icke varit lagstadd
tjänare hos Per Persson utan endast tillfällig arbetare under
sammarmå-naderna, varför 4 ’§ fattigvårdsförordningen icke vore tillämplig i
förevar an do fall.
Länsmannen A. Welin meddelade efter av K. B. anbefallt förhör med
Per Persson i Rösavi, att Jansson någon dag i slutet av februari 1908
kommit vandrande till Per Perssons hem och anhållit om arbete; att
Jansson fått stanna några dagar och biträtt vid pågående tröskning av
säden; att Per Persson i början av mars månad 1908 träffat
överenskommelse med Jansson om att denne skulle kvarbliva i arbetet till hösten
samma år mot en ersättning av 125 kronor jämte mat och husrum; att
Jansson därvid icke avlämnat några betyg från föregående tjänst; att
under Janssons sinnessjukdom något avtal med honom om arbetsavtalets
upphörade i förtid helt naturligt icke kunnat ske; att någon målsman
för Jansson icke varit av Per Persson känd; samt att Jansson före
insjuknandet av Per Persson bekommit 75 kronor och, då han infördes till
lasarettet, ytterligare 25 kronor av den överenskomna ersättningen.
Kumla sockens fattigvårdsstyrelse vidhöll sin talan, då det mellan
J’anssoti och Per Persson ingångna muntliga avtalet icke kunde medföra
försörjningsplikt från Per Perssons sida mot Jansson.
Linde sockens fattigvårdsstyrelse bestred fortfarande kravet under,
åberopande av 4 § fattigvårdsförordningen.
K. B. gav resolution den 12 oktober 1909;
och som länsmannen A. Welins utredning gå ve vid handen, att
Jansson, på grund av det med hemmansägaren Per Persson i Rösavi i Kumla
socken träffade avtal att i dennes tjänst kvarstanna till den 24 oktober
1908, vore att anse såsom sådant tjänstehjon, som avsåges i 4 §
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871,
samt Per Persson, då i målet ej vore visat, att avtal träffats angående
Janssons frånträdande av tjänsten före nämnda tid, jämlikt nyssnämnda
lagrum, vore pliktig ansvara för att Jansson ej före avtalstidens
utgång eller nämnda den 24 oktober fölle fattigvården till last,
alltså och då fattigvårdsstyrelsen i Linde socken låtit sistnämnda
dag för underhåll avhämta Jansson,
samt fattigvårdsstyrelsen i Kumla socken icke gittat styrka, att
Jansson därefter av socknen erhållit understöd,
funne K. B. fattigvårdsstyrelsen i Lindes socken, varest Jansson
ostridigt ägt hemortsrätt vid tiden för understödets lämnande, icke kunna
till den sökta ersättningsskyldigheten förpliktas.
Kumla sockens fattigvårdsstyrelse fullföljde i besvär hos
Kammarrätten sin ovannämnda, hos K. B. i målet förda talan. Det emellan Per
Persson och Jansson ingångna avtalet hade endast varit ett vanligt
arbetsavtal och icke ett avtal enligt legostadgan, varför därpå icke kunde
grundas någon Per Persson åliggande försörjningsskyldighet.
Linde sockens fattigvårdsstyrelse yrkade besvärens ogillande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
