Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1912]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt Nilsson Ekberg, vilken under år 1909 varit föremål för med
fattigvård likställd lasarettsvård, således jämlikt 25 §
fattigvårdsförordnin-gen icke efter år 1908 förändrat hemortsrätt,
funne K. B. visserligen, att Nilsson Ekberg vid tiden för
ifrågavarande understöds utgivande den 9 juni 1910 behållit hemortsrätt i
Västerås;
men enär fattigvårdssty reisen i Väs termo socken, såvitt visat vore,
först den 28 juni 1910 fattat beslut om ersättande av Gustaf Anderssons
omförmälda, under den 9 och 11 juni 1910 för Nilsson Ekberg havda
kostnader,
samt vid sådant förhållande fattigvårdsstyrelsens ifrågavarande
utgifter icke vore att betrakta såsom fattigvård utan allenast som betalning
av Nilsson Ekbergs enskilda skuld,
i följd varav annat fattigvårdssamliällc icke kunde åläggas att för
desamma utgiva ersättning,
funne K. B. fattigvårdsstyrclsen i Västerås icke kunna mot sitt
bestridande förbindas till den äskade ersättningsskyldigheten.
Västermo sockens fattigvårdsstyrelse anförde besvär hos Kammarrätten
ocli yrkade bifall till sin i målet förda talan. Gustaf Andersson vore
vice ordförande i fattigvårdsstyrclsen och i denna egenskap hade han
ansett sig pliktig vidtaga åtgärder för anskaffande av läkarhjälp åt Nilsson
Ekberg samt förskottera därav föranledda kostnader. Så snart
fattig-, vårdsstyrelsen hunnit sammankallas och sammanträda, hade densamma
utanordnat medel till täckande av det gjorda förskottet.
I avgiven förklaring åberopade Västerås fattigvårdssty relse de skäl,
varpå överklagade utslaget grundats, ävensom vad fattigvårdsstyrclsen
förut i målet anfört och hemställde, att utslaget måtte fastställas.
K. B. anförde i meddelat utlåtande, att, då det dåmera blivit utrett,
att Gustaf Andersson varit ledamot av Västermo sockens
fattigvårdssty-relse, finge det anses, att nämnda fattigvård sstyrelse redan den 9 juni
1910 genom sin ledamot prövat Nilsson Ekbergs behov av understöd. Vid
sådant förhållande hemställde K. B., att Kammarrätten ville, med
upphävande av överklagade utslaget, ålägga Västerås stad att ersätta
Västermo sockens fattigvårdsstyrelse dess ifrågavarande utgifter.
Kammarrätten (herrar Ericsson, HernmarcTc, Smerting och W
aiden-sfröm/föredragande) yttrade i utslag den 8 maj 1912:
Som det numera blivit upplyst, att Gustaf Andersson vid den tid,
då han föranstaltat om vård åt Nilsson Ekberg varit vice ordförande
i Västermo sockens fattigvårdsstyrelse, vid vilket förhållande
fattigvårdsstyrelsens ifrågakomna utgifter få anses såsom fattigvård,
alltså och då, på sätt K. B. i sitt utslag anfört, Nilsson Ekberg vid
tiden för fattigvårdens meddelande ägt hemortsrätt i Västerås,
samt fattigvårdsstyrelsen därstädes lämnat obestritt, att fattigvården
varit betingad av sådana omständigheter, varom förmälas i 1 §
fattig-vårdsförordningen, finner Kammarrätten skäligt att, med ändring av
K. B:s utslag, förplikta Västerås fattigvårdsstyrelse att ersätta
Västermo socken ifrågavarande beloppet 29 kronor 75 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
